SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1959  
ROTTING rot32, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. rått-)
Etymologi
[jfr d. rotting, rotang, rotan; av holl. rotting, rotan (se ROTANG). — Jfr ROTENON]
1) (i sht i fackspr.) (individ l. art av) palmsläktet Calamus Lin., som kännetecknas av bl. a. lång, smal, böjlig o. icke ihålig stam, rottingpalm; rottingrör; äv. om stam l. gren av sådan växt. Rothof 396 (1762). Frugterne af Rottingar (Calamus rotang). Thunberg Resa 2: 306 (1789). Rotting är stammen af en gräslik palm. Berlin Lrb. 79 (1876). En rotting i ett enda stycke, som var etthundrasextiofem meter lång. Adelborg BlåHav 128 (1934).
2) koll. l. ss. ämnesnamn, om virke l. råvara l. material o. d. som erhålles av det under 1 nämnda växtslaget; i sht om rottingbast l. rottingskenor. Brelin Resa 38 (1758). Cigarr-Etuis af Bast och Rotting. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 43. Idun 1888, Modev. s. 12 (om rottingskenor i livstycke). Fläta rotting. Björkman (1889). (Pappers-)korgen är flätad af grof rotting och säf. Idun 1890, ModeT nr 1, s. 6. Matsalsstolarna hade rotting i sitsen. Kræmer Brantings 56 (1939). — jfr PEDDIG-, SNÖR-, STOLS-ROTTING.
3) avskuret (mindre) stycke av rottingpalmens stam l. grenar, format o. avpassat för visst ändamål. Cousats, ifrån hwilken Ort alla Japanska Rottingar eller the Knöttrota Kieppar komma. Willman Resa 217 (1667). Rottingar .. äro små Spanska Rör .., tjenliga til Pipskaft, Ridspön, Styfningar, väfskedar, etc. Orrelius (1797). Slagträt (vid fjäderboll) består af en vidja eller rotting, böjd i päronform. SvLek. 2: 71 (1884). — särsk.
a) kort spö l. käpp av rotting, använt (använd) ss. straffredskap (i sht vid agande av skolbarn) l. ss. piskkäpp vid rengöring av möbler l. kläder l. ss. ridspö o. d. En vig herre med pudradt hår och en maschin i hand, som liknade en smidig karbas eller rotting. Almqvist DrJ 133 (1834; om ridspö). Rottingen har här vid Upsala katedralskola varit mycket ansedd, men vid Karlberg .. visste man icke af annat än den gamla svenska hasselkäppen. Lilljebjörn Minn. 44 (1874). Smaka rottingen. Björkman (1889). Rotting smattrar i hvarje hörn. Nordlund Bit. 103 (1894; i fråga om mattpiskning). Magistern med glasögon, krita och rotting. Strindberg Drömsp. 230 (1902). Vid hingstlektionerna (på ridskolan) hade varje elev en lång och stark rotting. Edström Mossgrönt 1: 102 (1950). särsk. med symbolisk innebörd, i vissa uttr. som beteckna att ngn är lärare l. ägnar sig åt lärarvärksamhet o. d. En ärlig rottingens man. Quennerstedt Smål. 28 (1891). En rektor .. är en man, som .. har avstått från att skära vetenskapens ärofulla lager för att — symboliskt talat — odla den nyttiga rottingen. Bergman Flick. 66 (1925).
b) [jfr a] (tillf.) i utvidgad anv.: aga med rotting. Det blev rotting i Göinge. Martinson Kap 52 (1933).
Ssgr (i allm. till 2): ROTTING-, äv. ROTTINGS-ARBETE~020. särsk. konkret, om rottingflätat slöjd- l. industrialster. KatalIndUtstSthm 1897, s. 3.
-BALLONG. (om ä. förh.) Rottingballong blev (på 1860-talet) det folkliga namnet på krinolinen. GHT 1937, nr 156 B, s. 2.
(1, 2) -BAST, n. S. k. rottingbast, utgörande .. remsor af ytveden till rottingröret och erhållet vid tillverkning af peddigrotting; användes till flätning af stolsitsar m. m. VaruförtTulltaxa 1: 118 (1912).
(3 a) -BEVÄPNAD, p. adj. (tillf.) Blanche Tafl. 1: 51 (1845, 1856; om lärare).
-BINDNING. skidbindning av rotting. KatalLeja 1896—97, s. 172.
-BIT. Berg Handarb. 290 (1874).
-BRO. Kaudern CelebObygd. 1: 347 (1921; om förh. på Celebes).
-BÅGE. särsk. (i sht etnogr.) om pilbåge av rotting. 2NF 27: 1339 (1918).
(3 a) -DISCIPLIN. disciplin som upprätthålles med rottingens hjälp. Cederschiöld Manh. 121 (1916).
(3 a) -DRESSYR. (tillf.) jfr -disciplin. Lieberath 15År 15 (1935).
-FJÄDER. särsk. (förr) i krinolin: fjäder (se d. o. II 1) av rotting. Fröberg Skrädd. 181 (1941).
-FLÄTAD, p. adj. flätad av rotting. En stor rottingflätad länstol. Jensen Hudson FjärrL 149 (1925).
-FLÄTARE. Björkman (1889).
-FLÄTERSKA. Björkman (1889).
-FLÄTNING. flätning med rotting ss. material; äv. konkret. DA 1824, nr 227, Bih. s. 1 (konkret). SundsvP 1886, nr 42, s. 4 abstr.).
-FLÄTVÄRK~02, äv. ~20. Melanesierna använda brynjor av rottingflätverk eller kokosfibrer. Bolinder NaturfKult. 100 (1922).
-FÅTÖLJ. jfr -stol. SvD(A) 1925, nr 335, s. 4.
-GÖRDEL. (om förh. i exotiska länder) (Dajakkvinnorna) bära .. om midjan ett stycke bomullstyg, som .. fasthålles med en smal rottinggördel, som viras ända till ett par dussin gånger om lifvet. 2NF 5: 1120 (1906).
-HANDSKE. om handske med rottingskenor (vilken användes av ishockeyspelare). IdrBl. 1935, nr 13, s. 12.
-KLUBBA, r. om bandyklubba med rottingskaft. IdrBl. 1935, nr 7, s. 8.
-KLÄDSEL. jfr klädsel 4. Upmark Möbl. 24 (1912).
-KORG.
1) (helt l. delvis) rottingflätad korg. Möller (1790).
2) (förr) ställning av rotting, tjänande att uppbära styvkjortel; jfr panier 3 a o. korg 2. Eichhorn Stud. 1: 14 (1869).
-KRINGLA. jfr kringla, sbst. 1. Skidstav av bamburör med rottingkringla. KatalNK 1916—17, s. 128.
-KVAST. (förr) om kvast av rotting anbragt nedtill på en (häst)spårvagns framsida o. avsedd att hålla spåret rent från sopor, snö o. d. SD 1900, nr 219, s. 7.
(jfr 3 a) -KÄPP. Dalin (1855). Eleverna .. fick lägga händerna på bordet och få vissa slag af den långa rottingskäppen. ÅbSvUndH 2: 70 (1921).
-MATTA, r. l. f. av rotting förfärdigad matta. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 7.
-MÖBEL. (helt l. delvis) rottingflätad möbel. Vallgren ABCBok 211 (1917).
-NÄT. Ramar med botten af grofmaskigt rottingsnät. Ahlberg FarmT 71 (1899).
-PALL. jfr -stol. Klint (1906).
(1) -PALM. (individ l. art av) palmsläktet Calamus Lin.; äv. koll. l. ss. ämnesnamn, = rotting 2. Düben Vextr. 266 (1841). Rottingpalmens längd uppgår stundom till 100 m. Jönsson Gagnv. 17 (1910). Rottingpalmen .. användes som bindmaterial och flätverk. HimHavJord 5: 304 (1927).
(1, 3) -RAK, adj. (mera tillf.) rak som en rotting. Bengtsson Austr. 171 (1928; om trädstam).
(3 a) -RAPP, n. Sundblad GBruk 36 (1888).
-RIBBA, r. l. f. (Bladh o.) Hornstedt 117 (1783).
-RYGG. (stols)rygg av (flätad) rotting. Stolen med rottingrygg. Form 1950, s. 48.
(1) -RÖR. = rotting 1. Rottingrören, som kasta sig som rep flere hundrade alnar långa från träd till träd. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 7 (1857).
-SITS. sits av (flätad) rotting. En stol med rottingssits. Backman Dickens Pickw. 1: 357 (1871).
-SKENA, r. l. f. skalat o. kluvet stycke rotting. AHB 108: 29 (1881).
(13) -SLAG. särsk. till 3 a: slag med rotting. Den stackars gossen (har) fått rottingslag af magistern. Carlén Rosen 203 (1842).
-SNARA, r. l. f. Man kan infånga .. (hjorten) med en rottingsnara. Kaudern CelebObygd. 1: 209 (1921).
(1) -SNÅR. Östergren (1936).
-SPRÖT. (Livrockar) med stora, merendels af rottingsspröt utspända skört. Eichhorn Stud. 1: 14 (1869; om förh. på 1730-talet).
(jfr 3 a) -SPÖ. = rotting 3 a. Topelius Fält. 1: 120 (1853). Jensen Puschkin 162 (1889; om ridspö).
-STOL. (helt l. delvis) rottingflätad stol; i sht om stol med rottingsits. DA 1824, nr 14, Bih. s. 6. Form 1934, s. 189.
-STOLPE. I hvarje hörn (på korgbottnen) nedstickes en rottingsstolpe. Berg Handarb. 292 (1874).
(2, 3) -STUMP. särsk. till 3 a. Samuelsson HALärovUpps. 375 (1952).
(3 a) -TRAKTERING. (mera tillf.) om aga med rotting. Samuelsson HALärovUpps. 375 (1952).
-TRYGA l. -TRUGA, r. l. f. = -kringla. Östergren (cit. fr. 1921).
-VARA, r. l. f. i sht i pl. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 49.
Ssgr: rottingvaru-affär. NPress. 1894, nr 77, s. 4.
-tillvärkning. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 50.
(3 a) -VIS, adv. (tillf.) som en rotting. Kusken, som .. lägger piskskaftet rottingsvis öfver hästkrakarne. Stenfelt Skepp. 132 (1903).
-VISKA, r. l. f. (förr) viska av rotting. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 44.
(1) -VÄXT, r. l. m. växt tillhörande palmsläktet Calamus Lin. Dalin (1855).
(1, 3) -ÄNDA, r. l. f. (yttersta) ända(n) av ett avskuret stycke rotting. Berg Handarb. 292 (1874).
-ÄRM. (förr) med rottingskenor försedd klännings- l. kappärm. Dessa rottingsärmar antogo inom kort .. förfärliga proportioner. Debay ModVexl. 60 (1859; om förh. i Frankrike på 1820-talet).
Spoiler title
Spoiler content