SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTATORISK -tω4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. rotatorisch; till ROTATOR]
(i fackspr.) som utgöres l. framkallas l. kännetecknas av vridning (kring en axel), vridnings-, roterande. VetAH 1820, s. 190. År 1781 .. förvärfvade (Watt) sig största namnkunnigheten igenom upfinningen af en rotatorisk rörelse, hvilken han förenade med sjelfva ångmachinen. KrigVAH 1824, s. 98. (Ett) skrufhjul, hvilket sättes i rotatorisk rörelse genom från ångmachineriet direct utgående kraft. KrigVAT 1843, s. 71. Tallqvist (1898). särsk.
a) (†) i uttr. rotatorisk ångmaskin, roterande ångmaskin (se ROTERA, v.1 II 1 a α α'). Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 10. (Agardh o.) Ljungberg 4: 294 (1863).
b) oftalm. i uttr. rotatorisk nystagmus, nystagmus bestående av vridrörelser hos ögongloben. LbKir. 2: 119 (1922).
c) (†) meteor. om storm: roterande (kring ett centrum), virvlande. Rubenson Meteor. 87 (1880).
Spoiler title
Spoiler content