SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTSIG rot3sig2, adj.
Ordformer
(rots- (-tts-, -tz-) 16831944. råtz- c. 1645 (: Råtzigheet))
Etymologi
[jfr t. rotzig; avledn. av ROTS]
(numera knappast br.) i sht veter. rotssjuk, angripen av rots. Hästen rotzig Casseras. GenMRulla 21/11 1683. De .. rotsige hästarne. PH 12: 89 (1780). Harlock (1944).
Avledn.: ROTSIGHET. [jfr t. rotzigkeit] (†) = rots; anträffat bl. om sjukdom hos får (jfr rots slutet). Råtzigheet, thet är Qwarken (hos får). IErici Colerus 2: 138 (c. 1645).
Spoiler title
Spoiler content