SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUBBOT, adj.
Ordformer
(rubbuter)
Etymologi
[sv. dial. rubbot, rubbug, som har ful o. ojämn yta, skrovlig, knölig; avledn. av RUBB, sbst.1]
(†) som har fult ansikte. Verelius 210 (1681).
Spoiler title
Spoiler content