RUBIA rɯ4bia, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[av lat. rubia, röd färg, krappfärg, till samma rot som föreligger i ruber, röd (se RUBRIK). — Jfr RUBIACÉ, RUBIACIN]
(numera bl. tillf.) växt av släktet Rubia Lin., krapp; förr äv. i uttr. kretisk rubia, möjl. om arten Rubia peregrina Lin. (Lat.) (Rubia) spicata Cretica. (Sv.) Cretisk Rubia. Rudbeck HortBot. 100 (1685).
