RUBENS- rɯ3bens~.
i ssgr, för att beteckna att ngt härrör från målaren Rubens l. är utmärkande för l. påminner om hans framställningskonst l. motiv l. figurer o. d. —
Ssgr: RUBENS-FORM. i pl., om svällande former (se form I 1 a) karakteristiska för Rubens' måleri. Några halfnakna pojkar .. låta solen steka sina trinda Rubensformer. Levertin Riv. 10 (1883). —
-HATT. [sådan hatt bäres av många figurer på Rubens' målningar] (numera bl. tillf.) om hatt med brett brätte uppviket vid ena sidan. Freja 1885, s. 169. —
-LANDSKAP~02, äv. ~20. jfr landskap 6. Romdahl EurMål. 342 (1950). —
