SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RUFF ruf4, sbst.2, äv. (numera knappast br.) ROFF rof4, sbst.3, r. l. m. (Rajalin Skiepzb. 193 (1730) osv.) ((†) n. Nordforss (1805), Meurman (1847)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (Dalin (1855) osv.) ((†) = Weste (1807); -er Meurman (1847)).
Ordformer
(rof (-oo-) 1730—1798. roff 1786—1932. roven, sg. best. 1730. ruff 1736 osv.)
Etymologi
[jfr d. ruf, t. roof; av holl. roef, tak, ruff m. m. (av mnl. roef, tak, ruff), l. lt. roof, ruff, ruff (av mlt. rōf, rūf, skyddstak, ruff m. m.), motsv. isl. hróf, tak l. skjul för fartygsbyggnad, ffris. hrōf, tak, feng. hrōf, tak (eng. roof); av ett germ. hrōfa- (se ROR, sbst.2)]
1) i sht sjöt. (med ett över däcket uppskjutande tak o. vanl. med fönster försett) rum på segelbåt l. motorbåt l. pråm o. d., i vilket kojer, pentry o. d. finnas; med uppskjutande tak försedd kajuta; äv. (o. urspr.) i inskränktare anv., om (det uppskjutande o. vanl. med fönster försedda) taket till sådant rum l. sådan kajuta; äv. om däckshus på större fartyg, använt ss. förrådsrum l. ss. bostadsrum för manskapet o. d.; förr äv. om (med fönster försedd) överbyggnad över trappa som leder till rum under däck, kapp (se KAPP, sbst.1 1). Rajalin Skiepzb. 51 (1730). Ruffen (på ett holländskt fartyg) fullproppas med resande af medelklassen så tätt de någonsin få rum. Bladh (o. Hornstedt) 62 (1799). Ruff .. (dvs.) ett med fönster försedt tak på en .. kajuta; .. en förhöjning, med fönster i, öfver nedgången till något visst rum i ett fartyg. SKL (1850). Då besättningen är inlogerad i en ruff eller annat rum på däck, skall skeppsmätaren .. förvissa sig om, att ruffens väggar och tak äro tillräckligt starka för att motstå störtsjöarnes åverkan. SFS 1874, nr 41, s. 112. På en av kolpråmarna har skepparhustrun förvandlat ruffens tak till ett levande blomsterland i rött och guld. Fogelqvist ResRot 96 (1926). En ruff med två kojplatser. Form 1950, s. 84 (i fråga om segelbåt). — jfr PRÅM-RUFF.
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) i utvidgad anv., om vagnssufflett. Schulthess (1885).
Ssgr (till 1; i sht sjöt.): RUFF-BYGGNAD. (numera föga br.) ruff, däckshus. Wallin Bref 47 (1844). TLev. 1899, nr 48, s. 3. —
-BÅT. ruffad båt. SvD(A) 1919, nr 84 B, s. 4. —
-DÖRR. (ingångs)dörr till ruff. Carlén Rosen 468 (1842). —
-LUCKA. lucka (se lucka, sbst.2 1) till ruff (på segel- l. motorbåt). GHT 1896, nr 169, s. 2. —
-MOTORBÅT~002, äv. ~200. jfr -båt. DN(A) 1923, nr 184, s. 14. —
-TAK. tak på ruff. Oxenstierna Vanderdecken 116 (1865).
Avledn. (till 1; i sht sjöt.): RUFFA, v.2 (tillf.) förse (båt) med ruff. ArbT 1948, nr 136, s. 1. —
RUFFAD, p. adj. om segelbåt l. motorbåt o. d.: försedd l. utrustad med ruff. Ruffad segelbåt .. säljes billigt. GHT 1896, nr 117 B, s. 2. Lindström Landk. 67 (1941).
Spoiler title
Spoiler content