RULIG rɯ3lig2, adj.; adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. rulig, rulier, rulöt; avledn. av RUL]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har en l. flera rull- l. spol- l. valkformiga upphöjningar l. förtjockningar, korvig l. rulsig o. d. (Det händer att) tögorna (dvs. strängarna av ull) .. blifva ruliga och ojemnt utkomma (ur kardmaskinen). Carlström Spinnm. 90 (1832).
SAOB
