SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUNKA ruŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr t. runka, ffr. ronche, it. runca, ronca; av lat. runco (gen. -ōnis), skära, avledn. av lat. runcare, rensa (se RONSARD)]
(förr) vapenhist. stångvapen med symmetriska uppåtböjda sidoklingor, ronsard. Alm BlVap. 160 (1932). Seitz Bardisan. 12 (1943).
Spoiler title
Spoiler content