publicerad: 1960
RUNSTEN rɯ3n~ste2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar.
Ordformer
(run- 1643 osv. runa- c. 1600—1747. rund- 1667—1685. rune- c. 1600—1749. runn- 1667—1685. runne- 1666—1693. runo- (rw-) c. 1540—1904 (i vers))
Etymologi
(större) sten med runinskrift; i sht om (tillhuggen) mer l. mindre slät o. flat, vanl. avlång l. rektangulär sten, vilken rests till minne av ngn o. försetts med minnesord i runskrift; stundom äv. innefattande jordfast bärghäll l. klippa l. stenblock o. d. med runinskrift. Ther som rwnostenar stå, ther haffua och warit begraffningar. OPetri Kr. 82 (c. 1540). Fasta fornlemningar äro .. stenar och klippblock med runskrift (runstenar). SFS 1867, nr 71, s. 2. Bautastenarna .. (äro) enkla ohuggna minnesstenar, ur hvilka runstenarna utbildat sig. UB 1: 295 (1873). Fynd av runstenar förekomma då och då, men det är ganska sällan man påträffar en runhäll. DN(A) 1941, nr 278, s. 3. — särsk. i jämförelse l. bildl. Thorsten Vikingsson, .. / .. ärrig som en runsten och silfverhårig. Tegnér (WB) 5: 12 (1825). (Hennes kropp) Liknade en livets egen runsten när kläderna föll. Martinson Kvinn. 20 (1933).
Ssgr: A (numera bl. tillf.): RUNSTEN-SKRIFT, se C.
B (†): RUNSTENA-SKRIFT, se C.
C: RUNSTENS-ANMÄRKNING~020. (numera bl. tillf.) jfr anmärkning 2 a. Dijkman Runst. 166 (1708; i pl.). —
-ARBETE~020. särsk.: arbete (se d. o. 11 c) om runor (ristade på runstenar). Schück VittA 5: 86 (i handl. fr. 1750). —
-BEVIS. (tillf.) om bevis (till styrkande av en teori) som lämnas av runsten(ar)s vittnesbörd. 1VittAH 4: 51 (1783). —
-BRO. (mera tillf.) bro l. vägbank vid vars ändar rests runstenar (till minne av brobyggaren o. d.). Fornv. 1914, s. 204. —
-FORM; pl. i bet. I -er, i bet. II -ar.
-GRAV, r. l. f. arkeol. forngrav i vilken påträffats en runsten. AntT XVIII. 2: 5 (1909; om hällkista). —
-HÖG, r. l. m. särsk. om i modern tid iordningställd jordkulle på o. kring vilken runstenar från olika orter placerats. 2NF 16: 1362 (1912; i Lund). —
-KARTA, r. l. f. karta på vilken markerats platsen för runstenar o. runstensfynd (inom ett visst område l. från en viss period). Östergren (cit. fr. 1931). —
-LIK, adj. som liknar en runsten l. ngn karakteristisk detalj på en runsten. Runstenslika drakslingor. Brunius Resa 1838 157 (1839). —
-LÄSNING. (numera bl. tillf.) läsning (se d. o. 1 c) av inskrift på runsten. 1VittAH 4: 91 (1783). Iduna 5: 40 (1814). —
-RITNING.
1) (†) konkret: (ornamental) ristning på runsten; jfr run-ritning 1. Peringskiöld MonUpl. 152 (1710).
-SAMLING. särsk. konkret: samling av avskrifter av inskrifter på runstenar l. avritningar av runstenar o. d. Schück VittA 5: 74 (i handl. fr. 1749). —
-SKALA, r. l. f. (numera bl. tillf.) skala använd vid avbildning av runstenar. Liljegren Runl. 73 (1832). —
-SKRIFT. (-sten- 1747. -stena- 1747. -stens- 1708 osv.) särsk.: runskrift (se d. o. 1), runor; förr äv. dels om inskrift på runsten, dels om avskrift av l. ritning föreställande sådan inskrift o. d. Dijkman Runst. 166 (1708). Alla i Antiquitets Collegio befinteliga Runa-Stenskrifter. Schück VittA 5: 67 (i handl. fr. 1747). Runstens-skrifterne (äro) ganska korta. 1VittAH 4: 83 (1783). Det (finns) forskare som ha tvivlat på att Olaus Magnus kunnat läsa runstensskrift. Fatab. 1946, s. 130. —
-STIL. (ornamental) stil utmärkande för runstenar. Fornv. 1931, s. 257. (En runsten) i elegant uppsvensk runstensstil. Därs. 1949, s. 68. —
-TID. om tid då runstensristning(ar) utfördes. Broocman SagIngvVidtf. 251 (1762). Fornv. 1907, s. 68. —
Avledn.: RUNSTENISK, adj. (†) i uttr. runstenisk skrift, runskrift (se d. o. 1). Schück VittA 5: 66 (i handl. fr. 1747).
Spoiler title
Spoiler content