publicerad: 1960
RUNSTYCKE run3~styk2e l. RUNDSTYCKE run3~ l. run3d~ (uttalas i allmänhet: rúnnstycke Dalin; Weste synes ha känt uttal med både grav o. akut accent), sbst.2, n. ((†) r. l. m. SLagerbring (1780) i HTSkån. 4: 62); best. -et; pl. -n ((†) =, VarRerV 47 (1538), TJäg. 1832, s. 328; -er BtFinlH 3: 129 (1541), Celsius G1 1: 149 (1746); -ir Skråordn. 266 (1589); -or Petreius Beskr. 6: 42 (1615: Runstyckior)).
Ordformer
(run- (-w-) 1540 osv. rund- 1538 osv. runde- 1734. runn- 1782. -stick 1703. -sticke (-stike) 1540—1711. -sticker (-ik-), pl. 1541—1615. -stikir, pl. 1589. -styck 1784. -stycke (-styche, -styke) 1538 osv. -styckie 1540 (: rwnstyckie, pl.). -styckior, pl. 1615. -styker, pl. 1602. -stöcke 1667)
Etymologi
(om ä. förh.) mynt med rund form (urspr. i motsats till mynt med annan form, t. ex. klipping, o. i allm. med större finvikt), med ett under olika tider växlande värde; tidigast (från 1520-talet) benämning på öremyntet i silver, senare äv. på öremyntet i koppar; i myntförordningen 4/5 1719 upptaget ss. ett kopparmynt med ett värde av ett öre kopparmynt, i myntförordningen 27/11 1776 (vid skillingräkningens införande) fastställd benämning för 1/12 skilling o. senare benämning på det under tiden 1802—1825 präglade tolftedelsskillingsmyntet. Vitt runstycke l. runstycke silvermynt, silverrunstycke. VarRerV 47 (1538). (I Uppsala) begynte (omkring år 1522) slåes rundstycke, .. the sloges först på halfannan öre. Svart G1 65 (1561). Sådent mÿnt, som nu gångbart är här i rÿket, ther twå och tretÿe rundstycke göre een daler. 2SthmTb. 7: 49 (1584). Vthj denne åhrs Bock ähr beräckndh Twå öre kåppar M:tt opå ett hwit runsticke. HovförtärSthm 1643 (på försättsbl.). Runstycken skola hålla i fijnt Femb lood, och Etthundrade Siuttio Ett stycke på en marck Bruto. Stiernman 3: 252 (1664). Et runstycke Silfvermynt. Wallquist EcclSaml. 5—8: 315 (1666). Enöresstycken .. äro den minsta Skilljemyntssort, och varda uti. Mynteordningen Runstycken kallade. NumismatMedd. 22: 195 (c. 1721). (Såväl statens som affärsmännens) räkenskaper .. (skola) föras i Riksdalers räkning, då en Riksdaler fördelas i Fyratio åtta Skillingar och hvarje Skilling i Tolf Runstycken. PH 10: 731 (1776). Fastighet .. räntande 0,29 runstycken i soldatårspenningar. PT 1915, nr 252, s. 4. Staf PolisvSthm 386 (1950; om förh. 1834). — jfr KOPPAR-, SILVER-, VIT-RUNSTYCKE samt POJK-RUNDSTYCKE. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråkliknande talesätt. Dhen som intet giömer en halfföre, får aldrigh runstycket at äga. Törning 22 (1677). Then som en gång är slagen til en halföre blir intet runstycke. Scherping Cober 1: 188 (1734). Sådane, som tragtat efter rundstycket, men förlorat dalern. Fernow Värmel. 194 (1773); jfr c.
b) (numera knappast br.) oeg., i pl., ss. beteckning för pängar överhuvud. Denna tidning gör mig utfattig på runstycken. OPSturzenBecker (1848) i UrKorrCronholm 194.
c) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) mer l. mindre oeg., ss. beteckning för ett mycket litet l. minsta tänkbara belopp l. värde, särsk. i förb. med negation, i sådana uttr. som icke ett runstycke l. ett runstyckes värde o. d., icke ett öre l. en styver l. det minsta. Effter thet at någre så hårdsinnade äre, at the ingen läkedom bruke wele, och icke itt runstycke vpå sigh, eller vpå sitt hwsfolk bekoste. Lemnius Pest. A 3 a (1572). Effter mine sal. förälldrar .. bekom iag icke ett Runstykkes wärdhe i Löösöron, Hus eller Jord. Stiernhielm (SVS) 3: 164 (c. 1653). Hvarcken jag sielf eller Hustru ha ärft ett runstycke. HT 1919, s. 30 (1789). Den som ej gick ordentligt i land med den saken (dvs. ett visst arbete vid gåsslakten) var i prostinnans ögon inte värd många runstycken. Bendz Piltr. 78 (1918). Jag har varit hemma en hel vecka nu och inte tjänat ett rundstycke. Enström Järnv. 109 (1928). — särsk.
α) i sådana uttr. som (in)till sista runstycket, till sista öret, helt o. hållet, till punkt o. pricka; betala l. kräva ut o. d. sista runstycket l. vart runstycke, vartenda öre. Oloff seger han hade bethalt huart Rundstycke för gården, förän han (flyttade in). VRP 1647, s. 212. Kräfva ut sista runstycket. Nordforss (1805). Jag (skulle) icke hafva hvilat förr, än jag betalat min skuld intill sista runstycket. Lönnberg Skogsb. 176 (1881).
β) (numera knappast br.) i uttr. på runstycket, på öret, exakt. Räkna ut på rundstycket. Nordforss (1805). Herrn vet då summan precis på riksdalern? Kanske äfven på skillingen och runstycket? Almqvist TreFr. 2: 38 (1842). Dalin (1855).
γ) (†) i sådana uttr. som icke ge ett runstycke för ngt, icke vilja ge mycket l. ”fem öre” för ngt, anse ngt så gott som värdelöst; icke fråga efter ngn för ett runstycke, icke bry sig det minsta l. ett dugg om ngn. Att jag icke för ett rundstycke frågade efter hela Örnhjelm. Knorring Cous. 1: 49 (1834). Skogslysan der, för dess fägring ger jag inte ett rundstycke. Lönnberg BlSkär. 13 (1876).
d) [jfr c] (†) i uttr. det går ett tjog av dem på runstycket, det går ”ett tjog på dussinet” av dem, de äro mycket litet värda. (Han har visat sig) Som god medborgare, hvars like aldrig fans / Bland dem af hvilka tjoget gå på runstycket. Hagberg Aristoph. 60 (1834).
Ssgr (om ä. förh.): A (†): RUNSTYCK-KRUKA, se D.
B (numera bl. tillf.): RUNSTYCKE-SLANT, se D. —
-TALS. (†) i kvantiteter som var för sig kosta ett runstycke. När han intet sälljer (brännvinet) runstycketaals. VDAkt. 1711, nr 156.
C (numera bl. tillf.): RUNSTYCKES-KRINGLA, -LJUS, -MYNTNING, -PLATT, -PRÄGLING, se D.
-BLINDMYNT~02, äv. ~20. (numera knappast br.) = -platt. 2VittAH 23: 354 (1857, 1863; om förh. 1749). —
-KRINGLA, r. l. f. (-styckes- 1659. -stycks- 1667—1769) (†) kringla som kostade ett runstycke. BoupptSthm 23/2 1659. At begynna en process om en runstyks kringla. Posten 1769, s. 397. —
-KRUKA. (-styck- 1684. -stycks- c. 1710) (†) kruka som kostade ett runstycke. BoupptSthm 1684, s. 180 a (efter krukmakare). Valleria Hush. 10 (c. 1710). —
-LJUS, n. (-styckes- 1690—1691. -stycks- 1702) (†) ljus som kostade ett runstycke. HovförtärSthm 1690 A, s. 363. —
-PLATT, r. l. m. l. f. (-styckes- 1749. -stycks- 1863 osv.) myntplatt för prägling av runstycke. KammKollF 1749, 2: 1283 a. —
-SLANT, r. l. m. (-stycke- 1671. -stycks- 1697) BoupptSthm 1671, s. 1914, Bil. Hoorn Jordg. 1: 104 (1697). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content