SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUSA rɯ3sa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. RUS, sbst.5, n.; best. -et.
Ordformer
(rus 1817 (: slaggruset). rusa 1725 (: Masungz-rusor) osv.)
Etymologi
[sv. dial. rus, rusa, hop l. hög (av sten l. spillning o. d.); jfr nor. dial. rusa; sannol. i avljudsförh. till ROSE, stenhög. — Jfr RUSA, v.4]
1) metall. (i masugn l. rostugn) hopsmält l. hopsintrat stycke mineral l. metall o. d.; malmrusa (se d. o. 1); äv. om klump av stelnad slagg, slaggrusa. VetAH 1766, s. 113. När .. Järnet (i härden) fastnat till en Rusa, aftappas Slaggen, Blästern uphörer och den lilla Rusan eller Osmundsklimpen utbrytes och utdrages. Rinman JärnH 389 (1782). Vid skärstens vändrostning händer .. at verket sammanlöper uti stora rusor, eller Sulur. Dens. 2: 903 (1789). (Med en ”slaggkrok”) uthakas utöfver dammen (i masugnen) alla rusor eller klimpar, tillika med den slagg, som nu medföljer och flyter ofvanpå. Garney Masmäst. 409 (1791). NoraskogArk. 5: 80 (1904). jfr: Hur' ovald osmund blir af klot och Masungz-rusor. IFErichsson hos Saxholm Osm. 34 (1725). — jfr MALM-, SKROT-, SLAGG-, STÅL-RUSA.
2) (i sht i fackspr.) om större sammanhängande stycke av myr- l. sjömalm, malmrusa (se d. o. 2). Rinman 2: 179 (1789). Jernfällningarna hafva .. bildat slamm, hvilket sedan ofta hårdnat till stora, täta eller porösa rusor. Wetterdal Grufbr. 39 (1878). JämtlHärjedH 2: 46 (1945). — särsk. (tillf.) i utvidgad l. oeg. anv., om lerklump innehållande korn av myrmalm. Koch GudVV 1: 85 (1916).
Ssgr (till 1; metall.): RUS-BILDNING. bildning av rusor (vid smältning i masugn). JernkA 1852, s. 199. —
-BRINNA. (†) om malm (vid rostning): bli ”rusbränd”. BlBergshV 18: 68 (1687). —
-BRANNA, v., -ing. vid rostning bringa (malm) att på grund av stark hetta börja smälta o. överdragas med slagg l. klumpa ihop sig i rusor; äv. (o. numera bl.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om sinter: som vid bränningen utsatts för så hög temperatur att en partiell smältning inträtt, varigm låg porositet o. låg oxidationsgrad erhållits (motsatt: svartbränd). JernkA 1828, 1: 12. Därs. 1880, s. 113. TNCPubl. 29: 37 (1958).
Ssg: rusbrännings-hetta, r. l. f. (†) hetta (i rostugn) som förorsakar att malmen blir ”rusbränd”. JernkA 1853, s. 95. —
-GÅNG. (†) om masugnsgång varvid rusor bildas. JernkA 1852, s. 175. —
-LUPEN, p. adj. (†) om malm: som på grund av stark hetta i rostugn börjat smälta o. överdragas av slagg l. klumpa ihop sig i rusor, ”rusbränd”. Rinman (1789). —
-VIS, adv. (†) i (form av) rusor. Kärnan af pipfyllningen i understället får benägenhet att rusvis hopsintra. JernkA 1891, s. 173.
Avledn.: RUSIG, adj.1 (†) till 1: som utgör l. liknar en rusa. Metallblandningen låg uti en svart rusig massa på bottnen (av degeln). Rinman JärnH 512 (1782).
Spoiler title
Spoiler content