RUSA rɯ3sa2, v.3 -ade ((†) imper. rus Ekbohrn).
Etymologi
[jfr d. ruse ind; av eng. rouse in (a cable, a rope), hala in (en ända o. d.), till rouse, sätta (ngn l. ngt) i rörelse m. m., av ovisst urspr.; i sv. o. dan. med betydelsemässig anslutning till RUSA, v.1]
(numera knappast br.) sjöt. i fråga om halande av tåg (under språngmarsch); dels i förb. rusa in10 4, (under språngmarsch) hala in (en ända o. d.), dels i ssgn UPP-RUSA. Rus in! (dvs.) kommando att inhala ett löst varp, eller dylikt. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Stenfelt (1920).
SAOB
