[av RUTSCHA; jfr sv. dial. russja, handla, driva rörelse, vara rörlig o. värksam, hushålla slösaktigt]
(i vissa trakter, vard.) rutscha; särsk. i sådana förb. som ruscha undan10 32 l. 40 l. i väg 0 4, rutscha undan l. i väg, äv. opers.: gå raskt undan o. d., ruscha in10 4, med rutsch o. fart bege sig in, ruscha omkring10 04, med rutsch o. fart fara omkring (se FARA OMKRING 2). Nu ruschar det undan, sade han först, när han kommit uppför backen. Vagnen rullade skramlande utför. Lo-Johansson Stat. 2: 163(1937). Hon ruschade in i köket och donade med allt hon fick tag i. Browallius ParDagg 99(1957). Hulda ruschade omkring ett tag. Därs. 347.
SAOB
