1) om person: som är ständigt värksam o. arbetar snabbt o. effektivt, mycket energisk, pigg o. företagsam, driftig; äv. om värksamhet l. (muntlig l. skriftlig) framställning l. film o. d.: som kännetecknas av fart o. kläm; fartfylld; rutschig. Den alltid lika ruschige värden. Månsson Rättf. 2: 60(1916). Faster (var) ordningsmänniska och ruschig. Saxon Handelsb. 94(1932). Tack vare alla moderna attiraljer hinner husmodern utföra sitt arbete raskt och ruschigt. Idun 1948, nr 41, s. 22. Som förspel visades .. en rushig idrottskrönika. GbgP 1953, nr 53, s. 6.
