SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUST rus4t, sbst.5, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till RUSTA, v.1]
1) (numera bl. mera tillf.) abstr., motsv. RUSTA, v.1 1 (e): tillrustande, stök(ande). Det blef rust och matlagning, som det ej varit på många herrans år. Strix 1908, nr 26, s. 3.
2) koll., motsv. RUSTA, v.1 1: utrustning, redskap, tillbehör; i ssgn SKO-RUST.
Spoiler title
Spoiler content