publicerad: 1960
RUSTA rus3ta2, v.1 -ade (G1R 4: 335 (1527: berostade, p. pf. pl.) osv.) ((†) pr. sg. -er G1R 29: 507 (1560), HB 1: 124 (1629); ipf. ruste Holof. 18 (c. 1580), Frese AndelD 71 (1726); p. pf. rust G1R 11: 299 (1537), Därs. 28: 374 (1558)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (i ssgn UT-RUSTELSE), -ING (se RUSTNING, sbst.2), -NING (se RUSTNING, sbst.2), -NAD (se avledn.); -ARE, -ARINNA, se avledn.; jfr RUST, sbst.5
Ordformer
(rost- 1527 (: berosta)—1686 (: rostgild). rust- 1525 osv. ryst- 1531 (: berysta)—c. 1620. röst- 1525—1749)
Etymologi
[jfr fd. røstæ (d. ruste); av mlt. rusten, bereda, rusta (lt. rüsten), motsv. holl. rusten, rusta, fht. (h)rusten, rusta, smycka (t. rüsten), feng. hyrstan, hrystan, utrusta, smycka, överdraga; till RUST, sbst.2 — Jfr BERUSTAD, GERUSTAD, RUST-, RUSTAD, RUSTERA, v.2, RUSTIG, adj.2 m. fl.]
1) (utom i h o. i ssgrna UPP- o. UT-RUSTA samt i de särsk. förb. RUSTA UPP o. RUSTA UT numera i sht i ålderdomligt l. bygdemålsfärgat spr.) förse l. utrusta (ngn l. ngt) med vad som behöves l. erfordras (för l. till ngt); göra (ngn l. ngt) i ordning (för l. till ngt); göra (ngn) beredd (att göra ngt); ofta refl.; äv.: sätta (ngt) i stånd, reparera (ngt); äv. i uttr. rusta ngn (l. sig) l. ngt med ngt, utrusta l. förse ngn (l. sig) l. ngt med ngt. Anno 1555 rustade sig konungen thill siöss thill att fahra thill Findlandt. Brahe Kr. 60 (c. 1585). De råkade den goda Qvinnan uti et sådant tilstånd, som den der rustade sig at resa ifrån sit hus. Lagerström Bunyan 2: 16 (1727). I Liljekronas hus hade de nu i tre veckors tid rustat sig för att taga emot julen. Lagerlöf Länk. 229 (1894). Kära fru Lundström, lägg brännvin på is och rusta en sexa. Strindberg OrdSmåk. 61 (1905). (Per Brahe d. y.) hade .. rustat skolan (på Visingsö) med eget tryckeri. Heidenstam Svensk. 2: 143 (1910). Måsar och tärnor ha börjat rusta sina bon för äggläggningen. TurÅ 1912, s. 86. Vi ha egen präst och egen kyrka, fast taket behöver rustas och kamin sättas in. SvD(A) 1935, nr 195, s. 6. — jfr AV-, BE-, NY-, TILL-, UPP-, UT-RUSTA m. fl. — särsk.
a) i uttr. rusta ngn (l. sig) l. ngt färdig(t) l. i ordning, förr äv. redo l. tillreds, göra ngn (l. sig) l. ngt färdig(t) l. i ordning (för l. till ngt); äv. i uttr. rusta ngn i väg, förr äv. till vägs, utrusta ngn (med ngt) för färd (till en plats). Porthan BrSamt. 1: 75 (1783). Mot slutet af Augusti månad, skickade Hr. Capit. Glansenstierna efter unge Baron, för at .. rusta honom til vägs. Därs. 127 (1785). MarkallN 1: 58 (1820: tillreds). Snart kom bref .. med underrättelse, att hertig Karl begynt oroligheter, hvarföre konungens snara hemkomst vore af nöden. Johan, uppskrämd, rustade sig redo. Fryxell Ber. 4: 107 (1830). Husmödrar, som till en plötsligt påkommen resa ännu hafva att rusta i ordning tusende saker. Wolter Symask. 9 (1866). Jag skall .. rusta mig färdig, så fara vi. Hallström Händ. 226 (1927). Männen rustas iväg till skogen med matsäck och allt. Gruddbo 140 (1938).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på husdjur: sköta om (gm att fodra, vattna, rykta o. d.). Han är alltid den som skall rusta unghästarne. 2MoB 1: 116 (1813).
c) (†) refl., i uttr. rusta sig på resan, (ut)-rusta sig l. göra sig beredd till resan. Castrén Res. 1: 125 (1842).
d) refl.: kläda sig (i sht: kläda sig fin); snygga till sig; förr äv. i uttr. rusta sig i håret, kamma sig. Lind (1738). Hon letar fram sina helgdagskläder .. och rustar sig i mörkret så godt hon kan. Strindberg SvÖ 2: 152 (1883). Rusta sig i håret. Björkman (1889). Kan du vänta, tills jag fått rusta mej lite efter arbetet i trägårn? Östergren (1936).
e) abs. l. intr.: göra erforderliga förberedelser l. göra (sig) i ordning; särsk. dels i uttr. rusta mot ngt, göra erforderliga förberedelser för att möta ngt, dels i uttr. rusta till ngt (jfr g β), göra erforderliga l. nödvändiga förberedelser till ngt (i vissa fall möjl. att uppfatta ss. en särsk. förb. med huvudtonen på till). Emedlertid rustas här nu till det Blodiga Uppträdet (dvs. den avrättning), hvarmed denna tragedie skall slutas. MinnSvNH Bih. 1: 95 (1790). Nu rustar jag till min långa resa. KyrkohÅ 1927, s. 213 (1841). I franska tidningar har jag läst, att i Sverige rustas till en het riksdag. Lundgren MålAnt. 1: 13 (1873). Eskil fick gå ned till sätern, städa stugan, laga bädden i ordning och rusta för natten. Friluftsbild. 74 (1893). Det var ingenting annat att göra än att rusta till bröllop. Lagerlöf Mårb. 142 (1922). Rusta i tid mot snövinter! Östergren (1936). Lidman Regnspir. 127 (1958). — särsk.
α) motsv. a, i uttr. rusta i ordning, göra i ordning (för l. till ngt). Lönnberg Skogsb. 181 (1881). Derför reser min hustru in till staden om måndag och rustar i ordning för resan. Strindberg Brev 3: 290 (1883). Sandström NatArb. 2: 15 (1910).
β) i utvidgad anv.: styra o. ställa, ordna; särsk. i uttr. rusta med ngt, ställa om l. ombesörja l. sörja för ngt, ordna med ngt, äv. övergående i bet.: (energiskt) syssla med ngt; jfr γ. ÅgerupArk. Brev 27/4 1753. Man börjar nu att vid hofvet rusta ifrigt med julklappar af diverse slag. Ahnfelt HofvLif 3: 21 (i handl. fr. 1795). Majoren började .. rusta litet vid sitt toilettsbord. Knorring Skizz. II. 2: 179 (1845). Dessutom hade jag min högsta lust att rusta i hushållet. Carlén Ensl. 1: 269 (1846). Modren började rusta med middagen. Strindberg SvÖ 3: 190 (1890). Det blef nu mycket att stå i och rusta med. Solnedg. 4: 9 (1914). Lidman Regnspir. 126 (1958).
γ) [jfr β; delvis möjl. utgående från RUSTA, v.4 1 e] i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: energisk l. värksam l. rask. Hade du känt mig för 50 år tilbaka. — Jag var då en rustande Yngling, som mer längtade at få svänga et svärd, än en offerknif. Eurén Kotzebue Cora 93 (1794; t. orig.: rüstig). Domprostinnan är ett rustande fruntimmer. Bergman HNådT 22 (1910).
f) i fråga om utrustande med ngt mer l. mindre abstr.; äv. (delvis med anslutning till 2) i uttr. rusta sig emot ngt, göra sig beredd att möta (o. motstå) ngt. Then som beredher och Rustar sigh emoth olyckan, förra än hon kommer, Then kan toligare lijda och öffuerwinna henne. Balck Es. 206 (1603). Rusta tina vitnen ringa / Med tin Andas gåfvor mång. SionSång. 2: 87 (1745). Här rustade .. (Strandberg) sig i tysthet till sång. FSander (1874) hos CGStrandberg VII. (Magnus) kommer att stödja brodern, när han snafvar, ifall jag bara rustar honom med en smula makt. Heidenstam Folkung. 2: 28 (1907).
g) bildl. Naturen ruste sig, at här (dvs. vid Jesu död) en ömka draga. Frese AndelD 71 (1726). Gack, Prins! fyll opp Dit värf. Se segren rustar sig. Lidner (SVS) 1: 244 (1781). — särsk.
α) med subj. betecknande vind. Jag ser med glädje der på molnets form, / Att gamla Nordan rustar sig till storm. Jolin UHansDr 123 (1860).
β) opers., i uttr. det rustar sig l. det rustas till storm l. oväder o. d., det drar ihop sig till storm osv.; äv.: det drar ihop sig till ngt farligt o. d. EWigström (1899) i Landsm. VIII. 3: 108. Hvarken Stefan eller Josef förstod, hvad vildarna sade, men de anade, att det rustade sig till oväder. Wester UngPol. 91 (1901). Det rustades till ordentlig snöstorm. Silfverstolpe Boleslawski PolskRytt. 150 (1933).
h) (fullt br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: utrustad (för ngt); ordnad l. iordningställd (till ngt); försedd (med ngt). Lind (1738). Kl. half sex stodo vi rustade på gården med käppar, paraplyer, öfverrockar och schalar. Ödman VårD 2: 115 (1888); jfr β. Du är rustad för sommarvandring. Rydberg Vap. 40 (1891); jfr β. Ingen stor sal var som gammelstugan, när den var rustad till fest. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 280 (1934). I årtusenden hade .. (faraonernas stoft) vilat där .., omgivna av omätliga konstskatter och rikt rustade med livsförnödenheter. Ruin SjunknH 140 (1956). — jfr FÄRDIG-, VÄL-RUSTAD m. fl. — särsk.
α) (†) om vävstol: som har solven ordnade o. som är försedd med anordning för solvens manövrering (efter visst mönster). En väfstol, rustad efter föranledande av Fig. 9. Ekenmark Hb. 51 (1820).
β) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. d, övergående i bet.: klädd (i ngt). En kämpe .., / Rustad i stöflor. Bellman (BellmS) 1: 113 (c. 1775, 1790). Då (stordrängen) kom ut igen, var han rustad i låg, brun skarphatt. Sjödin StHjärt. 53 (1911).
γ) motsv. f; särsk. dels i uttr. väl (l. illa) rustad, väl (resp. dåligt) förberedd, som har goda (resp. dåliga) förutsättningar, dels i uttr. rustad för ngt, förberedd l. lämpad för ngt, dels i uttr. rustad emot ngt, beredd att möta ngt, beredd på ngt. Ingen är bättre rustad emot den yttersta dagen, än den, som åstundar at vara utan synd. Borg Luther 1: 63 (1753; t. orig.: gerüstet auf den jüngsten Tag). Synnerligen väl rustad hade han nu kommit till denna lärarebefattning. Sander i 3SAH 4: 74 (1889). En skolning, som gjorde honom rustad för värvet. SthmSlH 2: 4 (1940). Den illa rustade läsaren. Malmberg i 3SAH LXVI. 1: 12 (1956).
2) [specialanv. av 1] förse (soldater l. stridskrafter o. d.) med vapen, utrustning, krigsmateriel o. d., utrusta; gm utrustning med vapen o. d. sätta (ngn l. ngt) i strids- l. krigsberedskap; beväpna (ngn l. ngt med ngt); stundom äv.: göra i ordning (vapen till strid o. d.); äv. i sådana uttr. som rusta ngn l. ngt till strid (förr äv. till strids); ofta refl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. mer l. mindre bildl.; stundom svårt att skilja från 1. G1R 11: 299 (1537). Herren Zebaoth rustar en häär til strijdz. Jes. 13: 4 (Bib. 1541). The Dalekarlar begynte sig rusta, / the ruste sig i dagar twå. PolitVis. 167 (c. 1650). Mörksens förste stiger ned, / Hotande och vred; / Han rustar sig förvisst / Med våld och arga list. Ps. 1819, 124: 1; jfr 1 f. Förutan fröjd, till blodigt härnadståg / Han Alles vapen rustas såg. Stagnelius (SVS) 3: 120 (1822). Rustad med båge och pilar ses (gudinnan Istar) .. skänka sitt hägn åt krigets och jagtens idrotter. UVTF 12: 98 (1875). Rustad till tänderna. Östergren (1936). von Utfall fick .. resa ned till Göteborg, varest regementet rustades. Rig 1949, s. 6. — jfr BE-, KRIGS-, NY-, TILL-, UPP-, UT-RUSTA m. fl. o. FULL-, FÄLT-, FÄRDIG-, LÄTT-, TUNG-, VÄL-RUSTAD m. fl. — särsk.
a) abs. l. intr.; särsk. om stat (l. statsöverhuvud o. d.): förse l. utrusta sig med allt som erfordras för försvar l. krigföring o. d. (soldater, vapen, flygplan, krigsfartyg, befästningar o. d.), vidtaga erforderliga åtgärder l. förberedelser för försvar l. krigföring o. d.; äv. i sådana uttr. som rusta till l. för krig. 2RARP 13: 550 (1743). Turkarne rusta .. med alla krafter til lands och vatten. GT 1787, nr 52, s. 2. Ryssland rustar till krig. Dalin (1855). Vill du fred så rusta för krig. Thyrén SvPol. 8 (1911) [efter lat. si vis pacem, para bellum]. Martinson BakSvenskv. 284 (1944). — jfr KAPP-RUSTA.
b) övergående i bet.: förse (ngn) med l. iföra (ngn) rustning (se RUSTNING, sbst.2 2 c); äv. i uttr. rusta ngn med harnesk o. d., kläda ngn i harnesk osv.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om riddare o. d. (stundom äv. om stridshäst): iförd rustning. Hundrade rustede hester. G1R 14: 219 (1542). Men, Herre, räck mig Tina hand, / .. Samt mig med Tina harnesk rusta. Kolmodin Dufv. 125 (1734). Fullt rustad. Harlock (1944; om riddare).
c) i utvidgad anv.
α) (enst.) i uttr. rusta härtåg, (gm att rusta soldater o. d.) göra förberedelser till krigståg. Då den mäktige Junkerdals-Björn en längre tid rustat härtåg (osv.). Högberg Vred. 2: 264 (1906).
β) i fråga om avskaffande l. inskränkning av militära rustningar l. i fråga om inlämnande av militär utrustning i förråd o. d.; i ssgrna AV- o. NED-RUSTA samt i den särsk. förb. RUSTA AV.
3) [specialanv. av 1 o. 2] sjöt. (gm erforderliga reparationer, målning o. d.) iordningställa (fartyg o. d.) o. förse l. utrusta det med allt som erfordras för att det skall kunna utnyttjas l. användas för sitt ändamål, klargöra; särsk. dels med avs. på segelfartyg l. segelbåt: iordningställa o. utrusta med rundhult, segel, tackling o. d., dels med avs. på motor- l. maskindrivet fartyg l. motorbåt o. d.: iordningställa o. utrusta gm målning o. dyl. o. gm översyn l. reparation av motor(er) l. maskin(er) o. d., dels med avs. på örlogsfartyg: iordningställa o. utrusta med vad som erfordras för fartygets gång l. funktion samt försätta i stridsdugligt skick gm utrustning med vapen, ammunition, besättning o. d.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. i utvidgad anv., om sjöstridskrafter o. d.). En Rustet och weelförseedt Schipsflåtha. HH XXXIII. 1: 186 (1561). Skeppen rustades och försågos med alt hvad till resan nödigt var. Tessin Skr. 13 (1757). Eskadern .. är ständigt rustad, såväl med afseende å personal som materiel, samt klar att gå till sjös. IllMilRevy 1898, s. 36. För närvarande rustas .. (på Mälarvarvet) öfver ett 10-tal ångbåtar. SD(L) 1901, nr 133, s. 2. Galeasen .. hade varit upptagen på slip, där den blifvit tätad och rustad. Rönnberg Brovakt. 157 (1904). Beställningshavare, tillhörande .. flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg enligt .. bestämmelserna. SFS 1939, s. 690. TjReglMar. 1950, 2: 12. — jfr TILL-, UT-RUSTA. — särsk. i utvidgad anv.
a) intr., om fartyg o. d.: vara l. komma under rustning. Då ett fartyg börjar rusta under eget befäl, börjar ock dess besättning att dervid tjenstgöra. UFlott. 1: 63 (1882). Fartygen i våra hamnar börja rusta efter vinterdvalan. NDA 1913, nr 64, s. 1.
b) i fråga om nedtagande av rundhult o. ilandförande av segel o. tackling o. d.; i ssgn AVRUSTA o. i den särsk. förb. RUSTA AV.
4) [specialanv. av 2] (numera nästan bl. om ä. förh.) i fråga om rusttjänst l. rusthåll o. i anv. som ansluta sig härtill. — jfr UPP-RUSTA.
a) (numera bl. tillf.) (mot åtnjutande av skattefrihet l. vissa andra förmåner) tillhandahålla o. utrusta (ryttare l. häst) för militär tjänstgöring, uppsätta (en l. flera ryttare) o. utrusta honom (dem) med häst(ar), vapen, mundering(ar) o. d.; äv. med avs. på båtsman (båtsmän) l. (i fråga om förband som ombildats från kavalleri till infanteri) fotsoldat(er); äv. med saksubj., betecknande gård o. d.; förr äv. refl., dels: göra rusttjänst, dels i uttr. rusta sig av ngt, för inkomsterna av ngt (som erhållits ss. förläning l. arvegods) anskaffa militär personal o. utrustning enligt rusttjänstens krav (jfr RIDA, v. 4 b, RUSTNING, sbst.2 4 a, RUSTTJÄNST 1 a). I skulle fortenckte wara, ath ruste eder mett then meste magt, vtaff Crononess Län, och edre arffuegodz, som i aff stedt kome kwnde. G1R 11: 268 (1537). (K. Maj:t torde överväga) At Bonde, som andre, måge Frälsismän blifwa och desz Privilegier njuta, när han sig rustar som Lag säger. HC11H 10: 94 (1650). Fyra stora gårdar .. rustade (vardera) häst och karl. Topelius Fält. 1: 22 (1853). — särsk.
α) (†) i uttr. rusta häst för fördelshemman, ss. innehavare av fördelshemman tillhandahålla häst med utrustning. Högst nödigt är att man sökier försterkia Cavalleriet och at ther någre afgångne wore som hester för thette Rustat för fördeels hemman at man tå söckier at ersettia ted. HSH 5: 183 (1657).
β) (†) i uttr. låta rusta sig för en sventjänare, låta sig utrustas o. avlönas av ngn för att göra rusttjänst i hans ställe; jfr RIDA, v. 4 f. VDAkt. 1654, nr 133.
b) abs. l. intr.: (mot åtnjutande av skattefrihet l. vissa andra förmåner) utrusta sig för (o. delta i) militär tjänstgöring till häst, göra rusttjänst; fullgöra krigstjänst enligt rusttjänstens l. rusthållets krav; tillhandahålla o. utrusta (en l. flera) ryttare (jämte häst resp. hästar) l. häst(ar) l. (i vissa trakter) båtsman (båtsmän) l. (i fråga om förband som ombildats från kavalleri till infanteri) fotsoldat(er) för militär tjänstgöring l. fullgöra annan prestation enligt rusttjänstens l. rusthållets krav; utgöra rustning; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv., särsk. i uttr. de(n) rustande, i substantivisk anv.); jfr RIDA, v. 4, RUSTERA, v.2 HT 1912, s. 124 (1656). Alle Skatte-bönder, som sortera under gement Hästehåld .. bibehållas at rusta. LMil. 1: 38 (1680). (Om bönderna åta sig rustningen) så kunna de sjelfwe nyttja fulla sin Ränta i många år bårtåt, och skaffa sig något i förråd til tilkommande tiders tarf, hwilket eljest kommer Ryttaren til godo, som rustar. Därs. 119 (1681). Det är obekant, om husägarne i städerne räknades denna tiden (dvs. på 1400-talet) ibland bönder och rustade lika med allmogen på landet. Fennia XVI. 3: 52 (1761). De Rustande som hålla .. Hingstar, blifva i freds- och ofreds-tider befriade ifrån at hålla Ryttare och Häst. PH 10: 740 (1776). Vi vilja ej trötta med uppräknande af de rustande bondesöner, hvilka .. i .. handlingar kallats välbördige. HB 3: XXI (1875). Sundén (1888; äv. i fråga om fotfolk o. båtsmän). Det kan ifrågasättas, om dessa uttalanden (av K. XI) .. riktade sig mot rustning för skatteränta såväl då den rustande var ryttare som då han höll sventjänare. Ågren K11Indeln. 34 (1922). — särsk.
α) i sådana uttr. som rusta för hemman l. gods (l. för det l. det hemmanet osv.) l. för räntan (jfr β o. δ), mot stadgade förmåner i form av skattefrihet o. d. för hemman osv. l. mot åtnjutande av räntan av ett hemman o. d. (själv) göra rusttjänst l. utrusta ryttare med häst, vapen, mundering o. d. för militär tjänstgöring; jfr RIDA, v. 4 c, RUSTNING, sbst.2 4 a, RUSTTJÄNST 1 a. RP 6: 94 (1636). Alle, som rusta för Hemman i Finland, (skola) framställa sina Munterningar .. så goda och giltige, at icke thet ringaste på them fela må. StadgRustLandtregFinl. 1680, s. A 1 b. Skal ock den som rider eller rustar sjelf för et Skatte-Hemman, njuta frihet på Skatte-Hemmanet. LMil. 1: 415 (1684). Inge Räntor, hwarföre bör rustas, måste utlåtas. Rusttienstsordn. 1687, s. A 4 b. Såsom .. twistige Måhl .. torde förekomma .. Huru wijda en Rustningz-Hållare må hafwa macht at gifwa sin Hustru Morgongåfwa utaf den Skatte-Rättighet han rustar före. KBref 28/9 1694, s. 1. Cap. Iohan Brunhielm har åter genom en suplique begiärt att få rusta för Bröttestad emot kiöpeskillingens återbetalande. KKD 6: 109 (1708). För pantegods skulle ägaren och ej innehavaren rusta. HT 1924, s. 224.
β) [jfr α o. 1 e β] (numera knappast br.) bildl., i uttr. rusta för (förr äv. på) hemmanet l. gården l. roten, vara den ledande l. bestämmande l. den som sköter om allting, rida l. stå för rusthållet; jfr RIDA, v. 4 c slutet. Sahlstedt (1773: på). Det är han som rustar för (på) gården. Nordforss (1805). Han rustar för hemmanet. Weste (1807). Jag rustar sjelf för roten. Granlund Ordspr. (c. 1880). Cannelin (1921).
γ) (†) i uttr. rusta för ryttare l. dragon, fullgöra rusttjänst ss. ryttare resp. dragon. De som inthet för ryttare eller draguner rusta kunne. HT 1912, s. 124 (1656).
δ) (†) i uttr. rida och rusta för ett skattehemman (jfr α), om ryttare: (mot avlöning) fullgöra den militära tjänstgöring som åvilade ett skattehemman. LMil. 1: 71 (1680).
Särsk. förb.: RUSTA AV10 4. mil. o. sjöt. till 2 c β o. 3 b; särsk. (mil.) till 2 c β, om militärt förband: lämna in utrustning i förråd vid demobilisering o. d. Auerbach (1913). jfr avrusta. —
RUSTA OM10 4. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1.
2) ordna om l. göra om (ngt till ngt); äv. utan obj.: ordna om, ordna på ett nytt sätt. Efter maten skyndade Amelie att .. rusta om pappas arbetsrum till sängkammare åt baronen. Carlén Skjutsg. 327 (1841). Strindberg Hems. 43 (1887; utan obj.).
3) i uttr. rusta om elden, röra om i elden (i en brasa o. d. för att få den att brinna bättre). Björkman (1889).
4) motsv. rusta, v.1 1 d, refl., i uttr. rusta om sig, om person: kläda om sig, snygga till sig. Prinsessan for hem till sig att rusta om sig litet. SBrelin (1824) i MoB 1: 51. —
RUSTA OPP, se rusta upp. —
RUSTA SIG FRAM. (†) till 1, i uttr. rusta sig fram med ngt, (förbereda sig att) komma fram med ngt. Någon Tidningrecension har jag ännu ej sett. Det säges Salig Heimdall (Rydqvist) skall rusta sig fram med en sådan i Upsala Lit. Tid. Bremer Brev 1: 293 (1834) —
1) (numera bl. i ålderdomligt l. bygdemålsfärgat spr.) till 1: utrusta (ngt l. ngn); göra (ngt l. ngn) i ordning; ordna l. ordna till l. förbereda (ngt); äv. utan obj., i uttr. rusta till med ngt, (göra förberedelser för o.) arrangera ngt. Så må vi då straxt gå, och rusta eder til. Lagerström Holberg Jean 36 (1744). Rusta till allt hvad jag behöfver till min resa. Nordforss (1805). Den goda gamla frun hade rustat till en frukost numro två. Bergström Bild. 2: 35 (1882). (Fostermodern) hade rustat till med en stor begrafning. Lagerlöf Herrg. 73 (1899). särsk.
b) refl., i uttr. rusta sig till, utrusta sig (med ngt); förbereda sig; göra sig i ordning l. redo. G1R 29: 507 (1560). Huar man sig rustar till med refsor och med suærd, / Att samla in den fruckt huaraf han vill bli nærd. Wallenberg (SVS) 1: 9 (c. 1765); jfr 2. Hofmannen rustade sig .. till, och började sin färd. SvFolks. 40 (1844).
2) (†) till 2: utrusta (soldater o. d.); äv. refl., i uttr. rusta sig till, utrusta sig (med ngt) l. göra förberedelser för att vara stridsberedd. Svart G1 139 (1561). Så wil iagh Rusta migh til medh Harnisk och wärior. Balck Es. 226 (1603). De rusta til i Swerige de 8 regementer: hwem wet, om de få behålla dem. Hermelin BrBarck 26 (1703). Sahlstedt (1773). Fryxell Ber. 7: 233 (1838; i yttrande tillagt J. De la Gardie 1643).
3) (numera bl. i ålderdomligt l. bygdemålsfärgat spr.) till 3: (ut)rusta (fartyg o. d.); förr äv.: bestycka (fartyg med så l. så beskaffade kanoner). AOxenstierna 7: 659 (1632). Sielff rustade herttigen i Stockholm några prommar till medh halffva cartover. HH 20: 270 (c. 1640). Det vore värt sprida ut i danmark att vi i Carlscrona rusta till 6 st. Skepp och 3 à 4 fregatter. CAEhrensvärd Brev 1: 143 (1788). —
1) till 1: förse l. utrusta (ngn l. ngt) med (en bättre l. förbättrad) utrustning l. (ökade) resurser o. d.; kläda upp (ngn); ofta: sätta (ngt) i stånd, reparera l. renovera l. snygga upp (ngt); äv.: förbättra o. göra om (ngt till ngt). (Sv.) Rusta up en, (t.) einen bekleiden. Lind (1749). Tre franciskanermunkar inbjödos att taga sin bostad i det gamla landthuset, som rustades upp för ändamålet. Edgren ESkr. 1: 186 (1891). Jag (har) rustat upp ett förr obeboeligt garderobsrum till ett slags atelier. Larsson Hem 7 (1899). Hon tog ut sin bästa svarta klänning ur malpåsen och tittade efter om den behövde pressas och rustas upp. Siwertz Fribilj. 27 (1943). Under Fogelqvists huvudredaktörsperiod (i AftonTidningen) rustades tidningen upp och fick ökade resurser. UrDNHist. 3: 102 (1954). särsk.
a) refl., i uttr. rusta upp sig, förr äv. rusta sig upp, förse sig med en bättre l. förbättrad utrustning, skaffa sig vad man behöver i fråga om kläder o. d. Grefven eger och betänkia sine bröder med någon hielp .. at rusta sig up med uti Kongl. och Furstl. Håff. DelaGardArch. 4: 177 (c. 1583). Du måste rusta upp dej ordentligt, sa han. Åk in och shoppa i morron, köp vad du kan behöva, låt sy en resdräkt. Fogelström BorgTr. 120 (1957).
b) (tillf.) bildl.: göra (ngn) bättre, försköna (ngn), låta (ngn) te sig bättre än han är. Strindberg SvÖ 2: 138 (1883).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. rusta upp mark av nyo, röja (ny) mark, odla upp mark. Jag känner mycken lust att rusta upp mark af nyo. Almqvist Grimst. 13 (1839).
2) till 2: förse l. (ut)rusta (soldater l. stridskrafter o. d.) med (ny l. bättre) för krigsbruk o. d. avsedd utrustning (t. ex. vapen); äv. i uttr. rusta upp ngn l. ngt med ngt; ofta utan obj.: rusta (se rusta, v.1 2 a), öka l. förbättra sina rustningar; förr äv. refl., i uttr. rusta sig upp, utrusta sig (med ngt) för att vara stridsberedd. Tyskland har börjat rusta upp. G1R 2: 168 (1525). Att ruste sig vp med gode harnsk och hester. Därs. 14: 89 (1542). Tå mårgonen kom, rustade hwar man sigh vp och the drogho vthur skoghen. Petreius Beskr. 2: 141 (1614). —
1) till 1: förse l. utrusta (ngn l. ngt) med vad som erfordras för ett visst ändamål l. en viss uppgift o. d.; äv. i uttr. rusta ut ngn l. ngt med ngt (jfr 2, 3); äv. refl., i uttr. rusta ut sig l. (numera föga br.) rusta sig ut; äv. mer l. mindre bildl. Nordenflycht QT 1746—47, s. 24. Rusta ut sig med en pelsrock emot vintern. Nordforss (1805). I bekymmer att rusta sig ut till den stundande jagten. Runeberg (SVS) 3: 38 (1832). Han är en äldre man, 45 år, rustat ut, som vi förmodar, på alla manér; har ett gott huvud och dito kunskaper. Lidman Blodsarv 293 (i handl. fr. 1873). A!, så mycket av allt det en mor kan tänka på att rusta ut sin gosse med. Nordström Amer. 32 (1923). särsk. (i Finl.) i uttr. rusta ngn ut (till en plats o. d.), utrusta ngn o. skicka ut honom (till en plats o. d.). I slutet af augusti .. vågade man inte rusta oss ut i skogen mer. Bengts Vargt. 8 (1915).
2) till 2: förse l. (ut)-rusta (soldater l. stridskrafter o. d.) med för krigsbruk o. d. avsedd utrustning (t. ex. vapen); äv. i uttr. rusta ut ngn l. ngt med ngt (jfr 1, 3); äv. refl., i uttr. rusta ut sig l. (numera föga br.) rusta sig ut, utrusta sig (med ngt) för att vara stridsberedd. G1R 2: 181 (1525). (Romarna) rustade .. sigh vt medh en Skepsflota. Schroderus Sleid. 39 (1610). Rusta ut trupperna med klädespersedlar. Nordforss (1805). En armé bör inte rustas ut av smulgråtar. Martinson ArméHor. 63 (1942).
3) sjöt. till 3: förse (fartyg o. d.) med nödig utrustning o. d.; göra (fartyg o. d.) i ordning för användning l. avfärd o. d.; äv. i uttr. rusta ut ngt med ngt (jfr 1, 2); särsk. i fråga om utrustning av örlogsfartyg l. krigsflotta (för expedition o. d.). Så hade och Weÿdenstrauch sielf rustet henne (dvs. galejan) vth m[ed] skÿtt, kruth, lodh och all annen tilbehörelse och nödtorft. 2SthmTb. 6: 163 (1580). (Eskadern) rustas uth till en fåfäng creutzning med danska escadren. Höpken 2: 485 (1758). Intendenten gick ner till hamnen för att rusta ut båten. Strindberg Hafsb. 117 (1890). —
RUSTA ÅSTAD. (†) till 1, 2: förse l. utrusta (ngn med ngt) till färd l. militärt uppdrag. Huar tridie man effter små mantalen schole beuacka grensserne .. och schole dee rusta huarandre åstadh medh fult gieuär och en månadz kost. NorrlS 10: 107 (1644).
Ssgr (i allm. till 4. Anm. 1:o Med avs. på brukligheten jfr anm. till rustning, sbst.2 ssgr. 2:o Vissa av nedan anförda ssgr kunna möjl. äv. hänföras till rust, sbst.2; jfr anm. till rust, sbst.2 ssgr): A: RUST-FÖR, adj. (†) = -gill; jfr rustnings-för. Rustföra Hästar. Lagerbring Hist. 1: 28 (1796). Möller (1807). —
-GILL. (†) om häst: stor o. kraftig nog att kunna användas inom rusttjänsten l. ss. rusthållshäst, duglig ss. kavallerihäst; jfr rustnings-gill. OrdnLilleTull. 1638, s. C 1 a. Linné Sk. 173 (1751). —
-HÅLL, se d. o. —
-HÅLLANDE, n. [jfr rusthåll] (†) rusthåll (se d. o. 1); jfr rustnings-hållande. Schmedeman Just. 1301 (1691). —
-HÅLLANDE, p. adj. [jfr rusthåll] (†) i uttr. rusthållande hemman, rusthållshemman. KrigT 1797, s. 30. —
-HÅLLARE, se d. o. —
-HÄST. [jfr ä. d. rosthest] rusttjänsthäst l. rusthållshäst; jfr rustnings-häst. BtRStP 1859—60, 8: nr 57, s. 6.
Ssg (†): rusthäste-tal. om antal enligt rusttjänstens krav presterade enheter bestående av häst med ryttare o. utrustning; jfr rusttjänst-häst. RP 1: 33 (1626). —
-JÄMKNING. jämkning (se jämka 3 slutet) i syfte att åstadkomma en rättvisare fördelning av rustningsbesväret (gm en ny värdering av rusthållshemmanen). Den äskade allmänna rust- och rotejemnkningen öfver hela riket. KrigVAT 1848, s. 284. —
-SKYLDIG. rustningsskyldig; äv. (i sht i pl.) substantiverat. SvLittFT 1836, sp. 499. KrigVAT 1840, s. 104. —
-SKYLDIGHET~002, äv. ~200. [delvis avledn. av -skyldig] rustningsskyldighet. Rust- och Roterings-skyldigheten. Björnstjerna Beskattn. 35 (1832). —
-TJÄNST, se d. o. —
B (†): (1, 2) RUSTE-TID. tid då ngn (ut)rustar sig l. gör sig i ordning. Runius (SVS) 1: 147 (1701).
Avledn.: RUSTARE, sbst.1, m.||ig. särsk. (†) till 2: tjänare l. sven som hjälpte en medeltida riddare att ikläda sig sin rustning o. d. Björkman (1889). —
RUSTARINNA, f. (†) till 1 e β: kvinna som styr o. ställer o. ordnar olika saker o. d. Bremer Sysk. 2: 12 (1848). —
RUSTNAD, r. l. m. (†) till 2: rustning (se rustning, sbst.2 2 a); anträffat bl. i pl. (För att rädda Frankrike) hafva Englands styresmän haft alla kostnader osparda, sjelf gjort förfärliga rustnader. Järta 1: 35 (1799).
Spoiler title
Spoiler content