RUST-.
Etymologi
[jfr ä. d. rust- (i rustværk, ställning, stativ); sannol. av t. rüst-, förled i ssgr som ha avseende på byggnadsställningar o. d. (t. ex. rüstholz, virke till byggnadsställning, rüstzeug, material till byggnadsställning), till rüsten, resa en byggnadsställning (etymologiskt identiskt med RUSTA, v.1); jfr äv. t. gerüst, (byggnads)ställning, stomme, rüstung, byggnadsställning; de båda hithörande ssgrna ha i sv. sannol. anslutits till motsv. ssgr med RUST, sbst.4]
(†) i ssgr: som har avseende på l. användes till stomme i en byggnad l. uppförande av en träställning o. d.
Ssgr (†): RUST-VERK(E), se -värk. —
-VIRKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3108). [möjl. eg. ombildning av ett (icke säkert belagt) rust-värke (se -värk)] om (virke som bildar) stommen i en byggnad; anträffat bl. i bild; jfr -värk 2. Hela rustvirket till vår samhälsbyggnad .. är sammansatt af olika saker och ting, som ej skulle uthärda profvet af en granskning efter en idealiskt moralisk måttstock. Callerholm Stowe 220 (1852; eng. orig.: The whole frame-work of society). —
-VÄRK, sbst.2 (sbst.1 se rust, sbst.4 ssgr), n., l. (i bet. 2) -VÄRKE?, sbst.2 (sbst.1 se rust, sbst.4 ssgr). (-verk 1834. -verket, sg. best. 1852)
1) trävirke till byggnadsändamål. Der låg mycket rustverk på marken (som kunde användas till en läktare). Almqvist DrJ 472 (1834).
2) [jfr motsv. anv. av t. gerüst] stomme (till byggnad); jfr -virke. Benen (i människokroppen) äro hopfogade till en ställning eller stomme, som skulle kunna liknas vid rustverket till ett korsverkshus eller brädhus. Berlin Lsb. 1 (1852).
