[y. fsv. rostera, utrusta, rostera sik, rusta sig; till RUSTA, v.1 (i bet. 4); möjl. bildat efter mönster av ROTERA, v.2]
(†) rusta (för visst gods); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. rusterade gods, rusthåll(shemman). Her Claes Flemming frågade, hvem som skall rustera för sal. Bielkens godz. RP 9: 57(1642). Rusterade gods. Heinrich(1828).
