SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1960  
RUTENSK rɯte4nsk l. ru-, l. RUTENISK -e4nisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -th-. -enisk 1878 osv. -ensk 1878 osv.)
Etymologi
[jfr t. ruthenisch; till RUTEN, sbst.1]
Avledn.: RUTENSKA l. RUTENISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. (-eniska 1772 osv. -enska 1906 osv.)
1) rutensk kvinna. Klint (1906).
2) det av rutenerna talade språket, ukrainska, lillryska. Björnståhl Resa 1: 343 (1772). Noreen VS 1: 61 (1903).
Spoiler title
Spoiler content