RUTILISM rɯ1tilis4m l. rut1-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. rutilismus, eng. rutilism; till lat. rutilus, rödaktig, gulröd, röd (se RUTIL)]
(i fackspr.) rödhårighet (hos människa); i sht om rödhårighet som är förenad med ljus hud o. riklig förekomst av fräknar. 3NF 16: 1254 (1932).
