SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUTIL rɯti4l l. ru-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -th-)
Etymologi
[jfr t. rutil, eng. o. fr. rutile; till lat. rutilus, rödaktig, gulröd, röd, sannol. till stammen i ruber, röd (jfr RISOLL, RUBIN, RUBRIK). — Jfr RUTILISM]
miner. ett rött l. brunrött, tetragonalt kristalliserande mineral som väsentligen består av titandioxid; äv. om trådliknande, raka band av detta mineral, insprängda i andra mineral. Berzelius Brev 9: 120 (1815). Bergkristaller med rutiler. Form 1952, s. 71.
Spoiler title
Spoiler content