SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RUTIN rɯti4n l. ru-, sbst.2, n.; best. -et; pl. (om olika arter) -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. rutin, fr. rutine; till lat. ruta, vinruta (se RUTA, sbst.1)]
tekn. ett gult färgämne som utgör en glykosid som bl. a. förekommer i vinrutans blad. Berzelius ÅrsbVetA 1843, s. 376. 2SvUppslB (1952).
Spoiler title
Spoiler content