SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1960 RUTTIG, adj. Etymologi [sv. dial. ruttig; nybildning till RUTTEN. — Jfr RÅTIG] (†) rutten (se d. o. 1). Hoorn Jordg. 2: 62 (1723). Et ruttigt Ägg. Posten 1768, s. 163. — särsk. a) = RUTTEN 1 b. Stenborg Jäg. 48 (1780). Ett Ruttigt hus. CAEhrensvärd Brev 2: 267 (1799). b) = RUTTEN 1 c. Ruttigt vatten. JournLTh. 1812, nr 133, s. 4. SAOB Alfabetisk lista rutsjig rutt subst. rutten adj. ruttenättika rutter subst. ruttig adj. ruttin ruttna subst. ruttna verb ruttnad subst. ruttnande Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content