SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYCKUT rykɯ4t, n.
Ordformer
(äv. skrivet ryck ut)
Etymologi
[jfr d. rykud; till RYCKA UT. — Jfr RYCKIN]
i uttr. ett ständigt ryckin och ryckut (l. ryckut och ryckin), se RYCKIN.
Spoiler title
Spoiler content