SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYGGLÄNGES, förr äv. RYGGLÄNGS l. RYGGLINGS, adv.
Ordformer
(ryggelängs 1714. rygglings 1649, 1668. rygglänges 1658 osv. rygglängs 1867)
Etymologi
[y. fsv. ryglängis, på baksidan (av brev); jfr d. ryglæns; sannol. av mlt. ruggeling(e)s; jfr t. rücklings, fht. ruckilingun; avledn. av RYGG (jfr -LÄNGES)]
1) (numera bl. i Finl.) på rygg; baklänges (se d. o. 1 a). ASScF VIII. 2: 118 (1867). Innan jag ännu väl var uppe i kärran, gaf gubben hästen en klatsch, så att den ryckte till och jag var nära att falla rygglänges ned. Hertzberg Päivärinta 3: 224 (1886). Nu är han trött, ligger rygglänges på långbänken. Diktonius Mull 17 (1934).
2) (numera bl. i Finl.) = BAKLÄNGES 2 a, b. (De ryska sändebuden) trädde .. åter rygglänges tilbakar och buckade sigh til Jorden. NAv. 1/12 1658, Relation s. 4. Geisler Vitt. 388 (1714).
3) (†) i uttr. se ngt rygglänges, se ngt bakom sig l. i riktning bakåt. Krijg, thet iag (dvs. Janus) nu rygglings seer, är stygt; / Freden, then iag för mig seer, är blijd och liuflig. Stiernhielm Fred. 18 (1649, 1668).
Spoiler title
Spoiler content