[sannol. av RYGGA, v., o. KÖP(jfr med avs. på bildning o. bet. REV-KÖP,RIV-KÖP); möjl. dock (åtminstone delvis) bildat ss. översättning av lt. rückkoop, t. rückkauf (jfr RYGG-RESAo. RYGG 5, 6)]
(numera bl. i Finl., ålderdomligt) upphävande av köp l. köpeavtal; återgångsköp; förr äv. oeg. l. bildl. om ändring av fastställda villkor o. d.; förr särsk. i uttr. giva ryggköp, annullera ingånget köpeavtal, låta köp gå tillbaka; äv. bildl.: bli ångerköpt o. ändra sig, ångra sig. Ernhoffer Ench. 61 b (1591: gaff .. rygge kööp; bildl.). Wij .. wardom antingen ewinnerliga salige, eller ewinnerliga fördömde. Och sådant kan medh intet ryggiaköp warda förwandlat. PJGothus Luther ScrSent. a 1 a (1597) Bergsmannen lärer giffua ryggeköp förr än han fåår thesse Penningar tilhopa (till det inköpta vetet). Aurelius Räkn. I 1 a(1633). Sigfridus Danielis witnade, at Joh. Brotz hade ful tagit byssan igen och han, Joh. Michaëlis, låfwade för ryggköp, men wet eij huru mykit. ConsAcAboP 3: 207(1667); jfr slutet. Cannelin(1921). — särsk. (†) övergående i bet.: skadestånd för annullering av köpeavtal l. återgång av köp (jfr RUKÖP); anträffat bl. i uttr. giva ngn ngt till ryggköp l. leverera ngt till ngn i ryggköp. Huilkin der[e] aff oss th[etta] bytte ell[e]r köph rygger, antingen jagh ell[e]r Johan, dhå skolle wij giffue huar annen xl {marker} ort[uger] tiill ryggie köp. 2SthmTb. 1: 238(1546). EkenäsDomb. 1: 78 (1644: Lefuerera .. i Rÿgkiöp).
