[sannol. (åtminstone delvis) av lt. rümig, rymlig, liksom t. räumig, rymlig, till RUM, adj., o. RUM, sbst.3; delvis möjl. dock inhemsk bildning till RYMMA;i bet. 2 möjl. till RYMME I 3]
(†)
1) rymlig; vidsträckt. En rymmigare slättmark emellan skogzparckarne började .. yppa (sig). KKD 6: 81(1708). Et hus, som är .. försedt med en rymmig skulla och godt halm-tak. HushBibl. 1755, s. 84.jfr VID-RYMMIG.
2) som har l. är delad i (så l. så många) rum, -rummig; i ssgn FLER-RYMMIG.
