SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYTMOFON ryt1mofå4n l. -mω-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. rhythmophone; av gr. ῥυϑμο-, ssgsform av ῥυϑμός (se RYTM), o. -FON]
med. instrument med uppgift att förstora de från hjärtslagen härrörande ljuden. Wernstedt (1943).
Spoiler title
Spoiler content