SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1961  
RÅDANDE 3d~an2de l. 302, sbst.2, l. RÅANDE 3~, m.; best. -en; pl. -ar3~20.
Ordformer
(rå- 1847 osv. råd- 1742 osv.)
Etymologi
[sv. dial. rådan(d)e, råand; det är ovisst, huruvida ordet urspr. bildats ss. en ssg av RÅ, sbst.4, l. RÅDA, v.1, o. ANDE, l. utgör en ombildning av RÅDANDE, p. pr. av RÅDA, v.1, med anslutning till ANDE (o. RÅ, sbst.4). — Jfr RÅNDA]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter o. i folkloristisk skildring) = RÅ, sbst.4, RÅDARE 2. De råd-andar, som bo i Backar och Lundar. Mörk Ad. 1: 33 (1742). Rå eller råd-ande kan dels vara illvilligt, dels välvilligt mot människor. TurÅ 1905, s. 278. FolklEtnSt. 3: 4 (1922).
Spoiler title