[jfr ä. d. rådsommelig, måttlig, sparsam, ä. t. ratsamlich (i bet. 1); avledn. av RÅDSAM]
(†)
1) = RÅDSAM 2. RA II. 1: 54(1611). (Jag) Befinner .. vara rådsamligest, att aff richzens .. regering .. motte gunsteligen blifva förordnade ..: Till pastorem Ubsaliensem .. Matthias Ilsbodinus. .. Till professorem .. Jonas Hambræus. L. Paulinus Gothus(1638) i OxBr. 12: 65. ASScF 18: 373(1681).
2) ss. adv., ss. bestämning till verb med bet. ’betänka', ’överlägga' o. d.: med omsorgsfull prövning o. grundligt övervägande o. rådslående; nogsamt o. d.; jfr RÅDSAM 3. Tå skreeff Capitulum föreldrarne till ganska fliteligen, att the inthz wåldsampt i dette fall skulle företaga, Vthan heller rådsamligen betenckia huru all förargelse måtte förekommass. VDBötB 1630, s. 587. Med hwar annan wähl och rådsambligen öfwerleggia. RARP 6: 274(1656). Ekblad 65(1764).
