[av rågad, p. pf. av RÅGA, v., l. adjektivisk anv. av RÅGA, sbst. (se RÅGE)]
(†) försedd med råge, rågad; särsk. i uttr. råga mål l. mått, rågat mått. (Att) iagh skulle lefwerera Spanmåhlen, med Råga måhl. PGers(1660) i BraheBrevväxl. II. 1: 156. (Hästarna) ha druckit råga mått. Triewald Lärespån 103(1720). Ack Svea! är titt synda-mått, / Nu åter fult och råga? Wrangel Frihetst. 100(i handl. fr. 1726).
SAOB
