publicerad: 1961
Ordformer
(rog- 1611 —c. 1750. råg- 1624 osv. råk- 1567—1586)
Etymologi
1) (†) bilda en topp l. hög o. d.
a) intr., om hög l. bärg o. d.: höja l. resa sig toppformigt, skjuta upp i en topp, bilda topp o. d. Särdeles, kanhända, af den nästliggande högen, hvilken är innom Prästegårdsringen, och rågar högst af alla. Wettersten Forssa 12 (c. 1750). På norra sidon eller åt åen har .. (bärget) en vacker högd, men på de andra sidorna rogar det icke mycket. Därs. 23.
b) refl. (jfr 4 e), i uttr. råga sig till en hög, torna upp sig, bilda en hög. Har .. (den i vatten uppslammade) kritan (som röres om med en ståltråd) mera fått sätta sig, och trådens omlopp sker makligare, får man på en gång se kritan flyta ihop til en enda punkt .. midt under trådens omlopp, och råga sig därstädes til en liten hög. VetAH 1780, s. 4.
c) tr.: stapla upp (ngt), lägga (ngt) i hög l. trave o. d. Stundom ”rågades” den (dvs. torven) sålunda, att två torfvor sattes på kant på marken med ett smalt mellanrum, ock öfver dessa anbringades två andra på tvärs, äfvenledes på kant. Landsm. VIII. 2: 19 (1891). — särsk. bildl., i uttr. råga ngt på ngt, stapla l. hopa ngt på ngt; jfr 4. Man finner .. (i engelska komedier) många pöbeluttryck, narrstrek och Theaterputs rågade på hvarannan. JournSvL 1797, s. 183. Denne niding .. som .. rågar brott på brott. Ling Styrbj. 75 (1824). Risberg Aisch. 29 (1890).
2) fylla (ett kärl l. en korg l. annan behållare l. en vagn o. d.) med ngt l. lägga upp (ett lass l. dyl.) så att det blir råge l. topp därpå, förse l. fylla (ngt) med råge, lägga råge på (ngt), göra överfull; stundom allmännare l. oeg., med tanke väsentligen på att ngt förses med en riklig mängd av l. alldeles fylles med ngt (se särsk. a, b β o. d); ofta i p. pf. i adjektivisk anv.: försedd med råge; stundom: överfylld, bräddfull, proppfull l. dyl. Råga ngt med, stundom av ngt. Broman Glys. 3: 43 (c. 1730; abs.). Rågade fat. Kellgren (SVS) 6: 90 (1779). Rågade lass. VexjöBl. 1838, nr 29, s. 2. Hon rågar med smultron ett fat. Heidenstam Dikt. 8 (1895). Han tog en tallrik ur överstinnans hand, rågade den och åt. Bergman Mark. 151 (1919). Följebåten / .. är rågad utaf sill. Nycander BohR 7 (1921). Nu kom el muchacho, garçonen, med ett rykande stort rågat fat. Lagergren Minn. 3: 207 (1924). — jfr FULL-RÅGA o. KULL-, UPP-RÅGAD. — särsk.
a) (numera föga br.) med avs. på dryckeskärl (jfr 4 a): fylla (ett kärl) så att det hotar att rinna över, (alldeles) fylla (ngt), fylla (ngt) till brädden l. randen o. d.; jfr b β slutet samt RÅGE 2 b slutet. Lind (1749). Med rågadt glas. Lenngren (SVS) 2: 302 (1793). Då sågs han bägarn råga / med vin från Sikelö. Tegnér (WB) 5: 84 (1825). Der drucko vi för Pohlen / ur rågadt fulla glas. Sturzen-Becker 5: 98 (1830, 1862). Jag skulle råga glaset fullt med vatten. Heidenstam Vallf. 133 (1888). Auerbach (1913).
b) med avs. på kärl o. d. som användes ss. mått (jfr 4 b); i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: med råge; i fråga om ä. förh. stundom: med (i vissa fall) föreskrivet övermål; jfr FAST, adj.1 1 d; jfr äv. RÅGE 2 c. Tienndenn ähr inmält (dvs. vid mottagandet mätt) med råkenn tunne och spann och vtthmältt med strukenn tunne och spann. HH XIII. 1: 287 (1567). At indelningshafvaren altid niutit sin spannemål i skyfflat, skakat och rågat måhl. 2RARP 10: 359 (1738). 1 Tunna Rågadt mål betyder nu en full Tunna eller 30 kappar, men 1 Tunna Struket mål utbetalas med 28 1/3 kappar. Bonsdorff Kam. 560 (1833). Saftsoppa .. afredes med 3 rågade skedblad potatismjöl. Langlet Husm. 183 (1883). Rågat mål. Jansson 70 (1950; bildunderskrift). — särsk.
α) (†) i p. pf. n. ss. efterställt attribut l. predikativ l. ss. adv.: i l. med rågat mått. Åpbäre gåth korn råketh aff landhboerne. VgFmT I. 10: 94 (1586). Att uppbördzmännerna intett må tillåtas taga rågatt in och leffverera igen strukett uth. RP 7: 160 (1638). FörordnMåhlMåttVigt 29/5 1739, s. 8.
β) mer l. mindre oeg. l. bildl., i uttr. rågat mått, i sht förr äv. mål, fullt l. rikligt mått, rikligt tillmätt kvantitet o. d.; särsk. i uttr. i rågat mått (resp. mål), i rikligt mått, rikligt, ymnigt; i stor myckenhet; jfr 4 b γ. Gifva ett barn konfekt och bakelser i rågadt mål. Nordforss (1805). Auerbach (1913). — särsk. (numera knappast br.) i fråga om servering l. intagande av dryck i väl fyllda l. bräddfulla glas o. d.; jfr a. När vi dricka / Våra nya Vänners skål, / Sku vi med ett rågadt mål / Tömma den til pricka. Bellman (BellmS) 2: 82 (c. 1767, 1791). Se här ett glas med rågadt mål. Därs. 127 (c. 1784, 1791).
c) [med övergång till intr. anv.] (numera bl. tillf.) i p. pr. i adjektivisk anv.: som bildar råge, försedd med råge; särsk. [jfr för bet.-utvecklingen PACKANDE, PROPPANDE] ss. adv., ss. förstärkning till full. Fougderne bäre op med rogende Kappor och mätha vth med strukne. SUFinlH 3: 132 (1611). (Hon) bräddade stora brödkorgen rågande full. Bengts Fäd. 43 (1921).
d) (utom i γ numera bl. mera tillf.) allmännare l. oeg. (jfr b β, 4), särsk. med avs. på utrymme av ngt slag, t. ex. bord l. hus o. d.: alldeles fylla (ngt med ngt), särsk. så att det bildas en väldig hög därav, överhopa (ngt med ngt) o. d.; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: överfylld, proppfull o. d. När Sappho sig med böcker plågar, / För at sitt snille visa få; / Och med dess foster Prässen rågar, / At han ej måtte stilla stå. Strand Tidsfördr. 2: 87 (1763); jfr 4 c. (Han) altaret rågar med skänker. Adlerbeth Æn. 285 (1804). Proppade skåp, och rågade visthus. Tegnér (WB) 5: 21 (1825). Lagerlöf HomOd. 125 (1908). — särsk.
α) duka l. ”bulla” upp rikligt med mat på (ett bord); äv. allmännare, i uttr. som beteckna att ngn förplägar ngn väl. Geijer Skald. 23 (1811, 1835). Godt är ett rågadt bord, då man hungrande kommer i stugan. Runeberg 1: 103 (1832). Hon (lär) inte råga bord för oss. SvD 1928, julnr s. 43.
β) (†) med avs. på levande varelse, i fråga om mat o. d.: fylla, ”proppa full” l. dyl. Det öfverflöd på läcker mat, / Hvaraf en herrskaps-hund är rågad. GFGyllenborg Vitt. 2: 49 (1777, 1795).
γ) (fullt br.) tekn. i uttr. rågad svets, svetsskarv som bildar en vulst på den av de hopsvetsade delarna bildade ytan. TeknOrdb. (1940).
3) [jfr 1 c, 2] lägga upp (ngt) l. fylla ngt med (ngt) så att det blir råge l. ngt fylles till brädden o. d.; äv. i utförd bild (jfr 4 a, b); utom i vissa särsk. förb. numera knappast br.
a) med avs. på mat o. d.; särsk. i uttr. råga ngt på ngt, fylla ngt med ngt så att råge bildas; äv. i uttr. råga ngt åt ngn, servera l. ge ngn ngt i riklig mängd o. d. Med sorg och gråt jag trötta hjärtat när, / Den enda spis min herre åt mig rågar. Kullberg i 3SAH 9: 132 (c. 1875, 1894). De väldiga mathögar, som de om hvart annat rågade på sina tallrikar. Aldén Getapul. 67 (1883).
b) med avs. på dryck o. d.; särsk. i uttr. råga ngt i ngt, fylla ngt till brädden med ngt; hälla ngt i riklig mängd i ngt. Råga mer i glasen. Bellman (BellmS) 2: 24 (1785, 1791). När (honungs-)saften vi i kärlen (dvs. honungskakorna) råga. Dens. Gell. 38 (1793). Atterbom Lyr. 1: 183 (1818).
4) (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av 2 l. 3, ss. beteckning för att ngn l. ngt ökar på (innehållet i) ngt l. förser ngt med ngt så att det blir ett överflödande rikligt mått l. att det blir överfyllt därav l. att ngn l. ngt till ngt redan förefintligt ytterligare lägger ngt som innebär ett fullständigande l. en maximal stegring därav l. dess höjdpunkt l. att ngt bringas till dess högsta höjd l. yttersta stadium o. d.
a) [jfr 2 a] (numera föga br.) i bildl. uttr., med kalk l. bägare o. d. ss. obj. Dansa banan framåt — Vid dess slut / Väntar Vämjelsen, med kalken rågad. Tegnér (WB) 1: 83 (1803). Den kalk, som vreden rågar, / Du ensam tömma vågar. / Pris vare dig, o Jesu. Ps. 1819, 86: 3; jfr Ps. 1937, 86: 3. Den tragiska diktens hjältar hafva ofta rågat skuldens bägare därmed, att de förbrutit sig på oskulden. Nyblom i 3SAH 8: 333 (1893). Missmodets kalk rågades. Otter Officer 257 (1930). jfr (†): Den kalk jag dricker tåligt ut, / Som Herrans visa hand helt rågat åt mig gifver. Fabricius Amar. 22 (c. 1740).
b) [jfr 2 b] i bildl. uttr., med mått l. dyl. ss. obj.; företrädesvis ss. beteckning för att till ngt redan förefintligt ytterligare lägges ngt som innebär ett fullständigande l. en maximal stegring av ngt l. ngts höjdpunkt l. att ngt bringas till dess högsta höjd l. yttersta stadium o. d.; särsk. i uttr. råga måttet av ngt l. ngts mått. Riccoboni Catesby 135 (1761). För at råga måttet af mina olyckor, har han skänkt mig trenne vackra Sicilianska Flickor. GT 1788, nr 53, s. 3. De förnäma familjerna .. tyktes nu hafva rågat måttet af hvad borgarne kunde tåla. Cederschiöld Riehl 2: 50 (1878). Han blef outhärdlig, men hade ännu icke rågat måttet af påflugenhet. Strindberg AmerHum. 2: 65 (1879). (Appius Claudius) rågade måttet av sina illgärningar, då han försökte att med maktspråk göra dottern till en ansedd plebej .. till sin älskarinna. Grimberg VärldH 3: 396 (1928). — särsk.
α) i uttr. råga olycksmåttet l. ngns olycksmått. Malmström Hist. 1: 9 (1855). Ännu var landets olycksmått ej rågadt. Pallin MedeltH 70 (1875). För att ej råga olycksmåttet betvang min stackars moder sig och böjde sig för domen. Kihlman 2Skälmrom. 35 (1923).
β) i sådana uttr. som ngn l. ngt rågar måttet l. måttet rågas l. är rågat (för ngn l. ngt) l. ngns mått är rågat, betecknande att ngn gör l. gjort ngt resp. att ngt inträffar o. d. som utlöser en viss (länge tillbakahållen) reaktion (kommer tålamodet att brista l. känslor av fientlighet o. d. att ta sig uttryck l. kommer ngn att gå till handling o. d.), ofta med tanke på att denna reaktion får en avgörande (katastrofal) betydelse för ngn l. ngt l. ss. beteckning för att ngn går l. gått allt för långt. Wecksell DHjort 107 (1862). Äfven de fridsamme kunna, om måttet rågas, blifva harmsne. Wirsén i 3SAH 7: 136 (1892). Nu var måttet rågat. Bures svärd flög .. ur skidan. Melin VikSaga 177 (1910). Hans mått vart rågat och på grund av ett par skrifter kallades han att stånda ansvar inför Consistorium i Strängnäs. Engström Ränn. 137 (1920). Det sista giftiga tillägget rågade måttet. Siwertz Ung 84 (1949). När .. (teaterchefen) tog upp en ryslig pjäs, Barrabas, .. var måttet rågat för mig. .. Jag (avgick) som ordförande i Stadsteaterns styrelse. Henning HbgMinn. 1: 379 (1950).
γ) [jfr 2 b β] i uttr. rågat mått, fullt mått, rikligt mått o. d.; särsk. i uttr. i rågat mått, i fullt l. rikt mått, i hög grad o. d. Kolmodin QvSp. 1: 24 (1732). (Protestanterna) fingo nu i rågadt mått erfara Katholikernas hämd. Ekelund NAllmH 1: 158 (1833). Sorgekalk i rågadt mått / Dig skänkts af stumma strider. Wirsén Vis. 4 (1899).
c) [jfr 2] (i vitter stil; numera bl. mera tillf.) med mer l. mindre abstr. obj. betecknande ngt som kan jämföras med ett kärl med ett visst innehåll, t. ex. ett diktvärk l. en tidsperiod o. d.; särsk. i uttr. råga ngt med ngt, fylla ngt med ngt. Sjelfva Mannahopen dryga, / Till Apollos verkstad flyga, / För att råga sina vett. Nordenflycht QT 1744, s. 10; jfr d. Förtryckets sista tyngd har rågat våra öden. Leopold 1: 213 (1814). Stunder rågade av sällhet. Östergren (1937). (Poemet) Mari-Anunziata, rågat med ängsliga och mörka stämningar från det ärkekatolska Prag och Hradschin. Böök i 3SAH LIV. 2: 127 (1943). — särsk. i p. pf. i pregnant, adjektivisk anv.: fylld av innehåll l. liv, mättad l. dyl. Här mötte de heta och rågade stunderna. Siwertz HemBab. 101 (1923). Det är den fullkomliga julidagen, den rågade stunden. Jönsson ÄnSjung. 124 (1941, 1954).
d) [jfr 3] (numera mindre br.) med mer l. mindre abstr. obj. betecknande ngt som kan jämföras med innehållet i ett kärl, t. ex. en egenskap l. ett tillstånd l. en handling. Stoppade, proppade med sin plågade, rågade läsning. Dalin Arg. 1: 53 (1733, 1754; om lärda). Du skapar dig behof — du dina skulder rågar. Rademine Goethe 11 (1799). För att råga allt besvär som jag gör dig .. bifogas äfven min Subscriptionslista att införa i Tidningarne. Tegnér (1840) i 3SAH XLVIII. 2: 63. Vill man råga skymfen med ett gäckeri? Crusenstolpe Tess. 5: 346 (1849). (Ludvig XIV) rågade sina utmaningar genom att efter den landsflyktige Jakob II:s död högtidligen hälsa hans son såsom legitim konung af Storbritannien och Irland. Hjärne K12 117 (1902). — särsk. i p. pf. i pregnant, adjektivisk anv.: som föreligger i överflödande rikt l. överfyllt mått; maximalt stegrad; fullkomlig, fullständig o. d. Skulle eders excellens af egen böjelse tillägga för mig 2,000 riksdaler till de tio jag begärt, så är min lycka rågad. ESchröderheim (1793) i MoB 6: 155. Medan den andre uppträdt med rågadt öfvermod och kitslighet. GHT 1873, nr 92, s. 3. Ett vet jag, och det är nog för att göra eländet rågadt: han är en frånskild man. Strindberg Dam. 203 (1898).
e) [jfr 1 b, 3] (†) refl., om glädje: hopa l. koncentrera sig l. dyl. All hjertats glädje rågar sig i sången. Bäckström Sång. 236 (1876).
Anm. Möjl. representerar ruga i följ. ex. en bildl. anv. (närmast motsv. 4 c) av d. o. Du Trolle-Packa falsk, för dig war inte nog / Dit Anleet, Löje, Tahl, din Mijn med Lögner ruga: / Dig till Behag månd' Håret dit och liuga. Dahlstierna (SVS) 271 (c. 1696; jfr (med annan tolkning) kommentaren).
Särsk. förb. (till 3): RÅGA PÅ10 4. (i vissa trakter) lägga l. lassa på så att det blir råge. Bengts Vargt. 43 (1915). —
RÅGA UPP10 4. (numera bl. tillf.) lägga upp (ngt) i hög l. råge l. så att det blir råge. Swedberg Ordab. (1722). Bröd han rågade opp i flätade korgar. Johansson HomOd. 16: 51 (1845). Lundegård DrMarg. 2: 167 (1906). jfr uppråga.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content