SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÅNE 3ne2 (formen rona rimmande med krona Spegel), sbst.1, äv. RUNE 3ne2, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ron- 15381893. run- c. 16021712. rån- c. 1645 osv.)
Etymologi
[fsv. runi, sv. dial. råne (ofta med grumligt å-ljud), rune, runne m. m.; motsv. nor. dial. rone, råne m. m., isl. runi; bildat (med avljud) till roten i RINNA, v., o. urspr. betydande: djurhanne som (springer omkring o.) är brunstig; jfr med samma avljudsstadium sv. dial. råna(s), vara brunstig (se RÖNSK). — Jfr ORNE, RÅNA, v.4, RÅNBOCK, RÅNGALT, RÅNTE, RÖNSK]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) (far)-galt; förr äv.: kastrerad galt; jfr ORNE. VarRerV 51 (1538). (Gud) hafwer skilnad giordt emellan Galt och Rona. Spegel ÖPar. 58 (1705). Schenberg (1739).
2) fisken Crenilabrus melops Lin. (vars mun liknar ett svintryne), skärsnultra (jfr SKÄR-RÅNE); förr äv. (zool.) i pl., om släktet Labrus Lin. Nilsson Fauna 4: 270 (1852; i pl., om släktet). KonvLex. 4: 48 (1864). Lundell (1893).
Ssg (till 1): A (†): RÅNA-FLÄSK, se B.
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÅNE-FLÄSK. (råna- c. 1645. råne- c. 1645) galtfläsk. IErici Colerus 1: 292 (c. 1645). Därs. 2: 55.
Spoiler title
Spoiler content