RÅNTID, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[förleden avledn. av RÅ, adj. (jfr RÅNA, sbst.2 o. v.2, sv. dial. råne, fuktighet, dagg)]
(†) fuktig l. våt l. råkall period l. dyl. Jag har ännu ej kommit mig i gång med mina aftonvandringar, (ehuru vi hittills lyckligen varit förskonade för den vanliga Rån-tiden under hösten). Beskow (1846) i 3SAH LIX. 3: 348.
SAOB
