RÄBBART räb4art l. RABBAT rab4at, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rabbat 1949. räbbart 1929—1930)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) räbbart, käpp som stacks genom grytas öron, då man skulle lyfta av den från spisen; av ovisst urspr.; möjl. ombildning av sv. dial. (Bohusl.) rabbare, m., järnstång att hänga kittel på över eldstaden ombord; jfr sv. dial. (Dalarna, Härjed.) rabbal, n., anordning att hänga kittel på över eldstad, i jorden snett nedsatt käpp att hänga kaffepanna o. d. på vid kokning i det fria, o. nor. dial. rabbal, råbal, m., tvärbjälke över eldstad att hänga kittelkrok på; sannol. samhörigt med sv. dial. (Gotl.) rabb, m., kvist, vresig gren, grov stång; jfr fnor. rabbi, m., långsträckt grusbank, nor. dial. rabb(e), hög bank, långsträckt vall, robb, takrygg på ett hus; sannol. till den stam som ingår i RAVEL, sbst.1,RAFTo. REVEL;beträffande den antagna ombildningen jfr DAGGERT, sbst.1, o. KLYVARE: KLYVERT m. fl. — Jfr RÄBBA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) stång (vilande på två stöd) varpå kittel l. gryta hängdes över eldstaden. På två motsatta sidor .. (av eldstaden på en skuta) voro anbragta järnstänger .. mellan vilka den järnstång, kallad räbbart, lades, på vilken .. grytan hängdes. FoF 16: 13(1929; från Bohusl.). Hasslöf SvVästkustf. 383(1949; från Bohusl.).
SAOB
