SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄFSOR räf3sor2, sbst. pl.; best. -na.
Etymologi
[sv. dial. räfsor, pl.; till RÄFSA, v.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på åker sammanräfsade strån, räfs (se d. o. 2). Den som kör håller i .. (släpräfsans skaft), och så snart pinnarne blifvit fulla af räfsor, så lutar han skaftet ifrån sig. Brauner Åker 181 (1752). Arrhenius Jordbr. 3: 385 (1861).
Spoiler title
Spoiler content