SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄFST, sbst.1, r. l. m.
Etymologi
[sv. dial. räfst, m.; till RÄFSA, v.1]
(†)
1) abstr.: handlingen att räfsa ihop hö o. dyl. l. att vända hö med räfsa, räfsning; jfr RÄFS, sbst.1 1. Sahlstedt (1773). (Sv.) Räfst .. (t.) das Heuen. Heuumbringen. Dähnert (1784).
2) konkret: hopräfsat hö l. hopräfsad säd; jfr RÄFS, sbst.1 2. Sahlstedt (1773).
Spoiler title
Spoiler content