publicerad: 1961
RÄFST, sbst.1, r. l. m.
Etymologi
(†)
1) abstr.: handlingen att räfsa ihop hö o. dyl. l. att vända hö med räfsa, räfsning; jfr RÄFS, sbst.1 1. Sahlstedt (1773). (Sv.) Räfst .. (t.) das Heuen. Heuumbringen. Dähnert (1784).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content