publicerad: 1961
RÄK rä4k, r. l. f. (Lundberg osv.) l. n.; best. -en resp. -et.
Etymologi
[sv. dial. räk; till RÄKA, v.2; jfr nor. dial., isl., nyisl., färö. rek, om föremål som driver omkring på havet m. m., samt nor. dial. reke, ngt som driver omkring på havet, kringdrivande yngel av små havsdjur]
(i vissa trakter i folkligt spr.)
2) [eg. specialanv. av 1] koll.: räkor. Lundberg Fisk. 1: 85 (1883). Ett hekto räk. GHT 1960, nr 250, s. 7.
Ssg (jfr räka, sbst.1 ssgr): (1) RÄK-SILL. (i vissa trakter i folkligt spr.) sill som har mage o. tarm fyllda med ”räk” (se d. o. 1). SvFiskelex. 458 (1955).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content