SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄK 4k, r. l. f. (Lundberg osv.) l. n.; best. -en resp. -et.
Etymologi
[sv. dial. räk; till RÄKA, v.2; jfr nor. dial., isl., nyisl., färö. rek, om föremål som driver omkring på havet m. m., samt nor. dial. reke, ngt som driver omkring på havet, kringdrivande yngel av små havsdjur]
(i vissa trakter i folkligt spr.)
1) koll., om vissa smärre arter av kräftdjur (som utgöra föda åt sill). SvFiskelex. 458 (1955).
2) [eg. specialanv. av 1] koll.: räkor. Lundberg Fisk. 1: 85 (1883). Ett hekto räk. GHT 1960, nr 250, s. 7.
Ssg (jfr räka, sbst.1 ssgr): (1) RÄK-SILL. (i vissa trakter i folkligt spr.) sill som har mage o. tarm fyllda med ”räk” (se d. o. 1). SvFiskelex. 458 (1955).
Spoiler title
Spoiler content