SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1961  
RÄKA 3ka2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Asteropherus 18 (1609) osv.) ((†) -er HovförtärSthm 1592 B, s. 176, ÅgerupArk. Prom. 1776).
Ordformer
(rek- 1857. räck- 16091692. räk- 1592 osv. räkior, pl. 1685. rääk- 16801745)
Etymologi
[jfr fd. rækæ (d. reje), nor. reke, nor. dial. ræka; möjl. till RÄKA, v.2, o. urspr. betydande: djur som driver omkring i vattnet l. dyl.]
kräftdjur av familjen Carididæ; i sht om arterna Leander squilla Lin. (äv. kallad vanlig räka) o. Leander adspersus Rtk. (tångräka) samt Pandalus borealis Kröyer (nordhavsräka); särsk., i pl. om kokta sådana kräftdjur ss. (ingrediens i) maträtt; förr äv. om vissa andra mindre kräftdjur. HovförtärSthm 1592 B, s. 176. Humrar, Räkior och dyljka Kräsligheter. Spegel GW 189 (1685). Hasselquist Resa 572 (1749; om musselväktare). Räkan (Palæmon Sqvilla) liknar en kräfta, men är mindre. Sundevall Zool. 115 (1835). Räkor .. bli liksom andra kräftdjur röda, när de kokas. Sandström NatArb. 1: 236 (1908). Vanliga räkan. 2SvUppslB 24: 1081 (1952). — jfr DJUPVATTENS-, ISHAVS-, NORDHAVS-, SAND-, TÅNG-RÄKA m. fl. — särsk. [sannol. delvis (skämtsamma) ombildningar av motsvarande uttr. innehållande ordet RÄV] i jämförelser. Moster är så illandes röd som en räka. Idun 1890, s. 111. Listig som en räka. SvD(B) 1945, nr 354, s. 10.
Ssgr: A (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr betecknande (redskap för) fångst av räkor kunna äv. hänföras till räk): RÄK-ART. i sht zool. SvDjurv. 311 (1930).
-ARTAD, p. adj. (mera tillf.) räkliknande. Nilsson Fauna 4: 547 (1855).
-DROSA ~drω2sa, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [sv. dial. räkdrosa; senare leden möjl. sammanhörande med nor. dial. dros, f., stor l. ståtlig (l. tung o. ovårdad) kvinna, isl. drós, f., (stillsam) kvinna, nor. dial. dros, m., tung o. lat person, sannol. i avljudsförh. till isl. drasinn, lat] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) räkkasse försedd med lina o. avsedd att släpas efter båt. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 241 (1923). SvFiskelex. (1955).
-FISKARE. person som (yrkesmässigt) bedriver räkfiske. LAHT 1900, s. 165.
-FISKE. handlingen l. värksamheten att (med trål l. räkhåv l. räkkasse o. d.) fånga räkor. Lundberg Fisk. 1: 85 (1883).
-FÅNGST. jfr fångst 1 a, b o. -fiske. Lundberg Fisk. 1: 92 (1883). Hasslöf SvVästkustf. 249 (1949).
-GUANO. [jfr t. granatguano] (†) gödningsämne berett av malda räkor. Juhlin-Dannfelt (1886). LAHT 1892, s. 234.
-HÅV. fisk. redskap avsett för fångst av tångräkor o. bestående av en nätpåse vilken är anbragt på en med långt träskaft försedd halvrund trä- l. järnbygel. Lundberg Fisk. 1: 92 (1883).
-HÄST. (räk- 1883 osv. räke- 1890) [jfr d. rejehest o. häst 3 a] zool. räkan Crangon vulgaris Fabr., sandräka, hästräka. Trybom Fiskeristud. 93 (1883; från Skåne).
-KASSE, äv. -KASS. fisk. räkhåv; äv. om sådan håv utan skaft men försedd med lina; jfr kasse, sbst.3 4, o. -drosa. Ekström AfhFiska 128 (1845). SvFiskelex. 458 (1955).
-LARV, m. l. r. zool. (nykläckt) räkyngel. FoFl. 1942, s. 178.
-LIKNANDE, p. adj. FoFl. 1949, s. 118.
-MAJONNÄS. kok. majonnäs med räkor. DN(A) 1933, nr 327, s. 11.
-OMELETT. kok. omelett med räkstuvning. Östergren 4: 1144 (1933).
-ROSA, adj. oböjl. som har den rosa färgnyans som utmärker kokta räkor. DN(B) 1957, nr 162, s. 8.
-RYSSJA l. (i sht i vissa trakter) -RUSA, r. l. f. [jfr d. rejeruse] fisk. (ett slags finmaskig) ryssja som användes för räkfångst. Lundberg Fisk. 1: 92 (1883). Fatab. 1939, s. 244.
-SALLAD. kok. sallad med räkor. Kerfve SvKok. 342 (1916).
-SKAL.
1) skal på l. av räka. Östergren 6: 217 (1939).
2) (†) bildl., om (individ av) släktet Lepas Lin. bland rankfotingarna. Linné MusReg. 96 (1754).
-SKÄR, adj. jfr -rosa. SvD(B) 1957, nr 339, s. 14.
-SLÄKTE. (räk- 1916 osv. räke- 1890) zool. om släkte av familjen räkor. NF 14: 212 (1890; om släktet Palæmon Fabr.).
-SMÖR. kok. smör som färgats o. smaksatts gm kokning med sönderstötta räkskal l. gm tillsättning av sönderstötta kokta räkor. Hagdahl Kok. 392 (1879). StKokb. 442 (1940).
-SMÖRGÅS~20, äv. ~02. smörgås med räkor (l. räkstuvning l. räkmajonnäs o. d.) ss. pålägg. Laurin Stamfr. 114 (1924).
-SOPPA, r. l. f. kok. Berglund BullKokb. 102 (1930).
-STEN. (numera föga br.) om vardera av de två kalkanhopningar som förekomma på båda sidor av magsäcken hos räka, kräftsten. Vallerius Min. 413 (1747).
-STIM. Hasslöf SvVästkustf. 255 (1949).
-STJÄRT. stjärt på l. av räka; särsk. om skalad stjärt av kokt räka. Hoving PraktMatm. 161 (1905).
-STRYKNING. [jfr d. stryge rejer] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) handlingen att fånga räkor med räkhåv l. räkkasse. Fatab. 1939, s. 298.
-STUVNING. kok. HemKokb. 187 (1926).
-SUFFLÉ. kok. sufflé med räkor. GodMat 104 (1938).
-SÅS. kok. (tunn, vit) sås (särsk. till fiskpudding) med räkor i. (Ekenberg o.) Landin 769 (1894).
-TACKEL. fisk. tackel med påagnad räka. Hammarström Sportfiske 200 (1925).
-TRÅL. fisk. (liten o. finmaskig) trål avsedd för fångst av nordhavsräkor. PT 1902, nr 228 A, s. 2.
-TRÅLARE. fisk. trålare utrustad för o. använd vid räkfiske; äv. om person som fiskar med räktrål. FoFl. 1907, s. 223. Östergren (1937).
-TRÅLNING. fisk. jfr -trål. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 240 (1923).
-YNGEL. Östgren PensKardb. 66 (1918).
B (†): RÄKE-HÄST, -SLÄKTE, se A.
Spoiler title
Spoiler content