SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄMMAR räm3ar2, pl.; best. -na.
Ordformer
(remmar)
Etymologi
[jfr sv. dial. rämma l. rämme, f., avfall efter rensad fisk l. slakt (Ihre DialLex. 137 (1766)); till stammen i sv. dial. (Gotl.) ramm, innehållet i tarmarna på ett slaktat djur, ramma, (lukten av) urtagna inälvor; möjl. till RAM, adj. (i bet.: skarpt luktande). — Jfr RÄMMA]
fisk. fisks inälvor. SvFiskelex. (1955).
Spoiler title
Spoiler content