publicerad: 1961
RÄNK räŋ4k, r. l. f.; best. -en; numera nästan bl. i pl. ränker32 (i ä. tid möjl. äv. att hänföra till sg. ränka, PJGothus Luther Sät F 8 b (1593) osv.) ((†) -e Carl IX Rimchr. 53 (c. 1600)); äv. RÄNKA, r. l. f.; numera bl. ngn gg i pl. ränkor räŋ3kωr2 (Tempeus Messenius 73 (1612), Lagergren Minn. 3: 204 (1924)).
Ordformer
(räncke, sg. c. 1600 (rimmande med skäncke, inf.). ränk (re-, -ck) 1633—1755, 1915 (i vers). ränka (re-, -ck-) 1640—1838. ränke, pl. c. 1600 (rimmande med betäncke). ränker (re-, -ch-, -ck-), pl. 1593 osv. ränkia (-ck-) 1612 (: ränckior, pl.)—1720 (: ränckior, pl.); jfr 1610 (: ränckia, v.). ränkor, pl. 1612—1924)
Etymologi
[liksom d. rænke (pl. -er) av t. ränke, pl. av rank, m., vändning, vridning, list (mht. ranc, vridning, rask vändning); jfr mlt. wrank, m., handlingen att vrida sina händer, kamp, strid, feng. wrenc, m., knep, list, o. fht. renken, vrida (jfr FÖR-RÄNKA), feng. wrencan, slingra sig, använda knep; sannol. rotbesläktat med VRÅNG; ordet har i sv. o. dan. inlånats i pl., o. sg.-formerna ha sekundärt bildats till pl.-formerna]
(i sht i vitter stil) listig handling l. plan som utföres (resp. uttänkes) i hemlighet o. som är avsedd att skada ngn l. ngt, svekfullt knep, intrig, ont anslag, stämpling; numera nästan bl. i pl.; förr äv. allmännare, om list l. knep (utan särskild tanke på avsikt att skada). Derföre tyckes eij rådh, welen I betäncke, / Att Konung Johan skall med sine ränke, / .. Tage sin Son med sig hem till land. Carl IX Rimchr. 53 (c. 1600). I .. måge (icke) tvifla däromm, att .. ingen renck eller list (skall) blifva förgäten (av danskarna). AOxenstierna 8: 303 (1633). Skänkier och ränkior råda wåldh .. (dvs.) Medh list och muhtor giörs meer än medh macht. Grubb 730 (1665). Hvad kan en Man förmå mot qvinnors sluga räncker? Kolmodin QvSp. 1: 44 (1732). Jag vil bli en Machiavell, / I små fina ränkor snäll: / Politique vil jag ej röra; / Men små Kärleks-Konster göra. Dalin Vitt. 5: 226 (c. 1753). Johnson GrKrilon 373 (1941). — jfr LISME-, LÖNNE-, PARTI-RÄNKER m. fl. — särsk.
a) [jfr t. ränke brauchen] i uttr. bruka l. nyttja ränker, förr äv. bedriva l. spela ränker l. hava ränker före, syssla med listiga o. svekfulla handlingar l. planer, ha knep l. intriger för sig, intrigera; jfr b, c. (Världen) haffuer selsamma rencker före. PJGothus Luther Sät F 8 b (1593; t. orig.: treiben viel renck und seltzamer anschlege). Fienden .. kunde åther .. bruka sine gamble renker. AOxenstierna 1: 506 (1614). Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668: bedrijfwa). Då har Egennyttan icke rådrum at spela ränkor och ställa giller. Dalin Arg. 1: 26 (1733, 1754). Nyttja ränker. Meurman (1847). Krusenstjerna Fatt. 1: 480 (1935: brukade). jfr (†): Blifwer honom (dvs. motståndaren vid fäktning) .. tijden i månge ränker att giöra .. betagen. Porath Pal. 1: E 2 b (1693).
b) [jfr t. mit ränken umgehen] i uttr. umgås (förr äv. umgå) med ränker, = a. Swedberg Cat. 137 (1709: vmgår). Harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker. Psalt. 37: 7 (Bib. 1917).
c) [jfr t. ränke schmieden l. spinnen] i uttr. smida (ihop) l. spinna (ihop), förr äv. lägga l. slå l. ställa ränker, göra upp listiga l. svekfulla planer (mot ngn), intrigera (mot l. med ngn), lägga snaror (för ngn); jfr a, b. Slå listige räncker. CupVen. C 4 b (1669). De .. förråda och baktala hvarandra och ställa för hvarandra lönliga räncker. BtVLand 5: 212 (1764). Remmer Theat. 1: 71 (1814: lägga). Småkonungar, som smidde ränker mot hvarandra. KrigVAT 1896, s. 238. Visconti och Sforza .. spunno sina politiska ränker med barbarerna på andra sidan bergen. Lagergren Minn. 4: 153 (1925). Jag undrar vad för ränker hon just nu smider ihop. Johnson Slutsp. 197 (1937).
Ssgr (i sht i vitter stil): A: RÄNK-FRI. om person: som icke brukar ränker; om handling(ssätt): fri från ränker. Billing i 3SAH 15: 55 (1900). —
-FULL. (ränk- 1804 osv. ränke- 1792—1807) [jfr t. ränkevoll] full av ränker, listig o. svekfull; särsk. om person: som använder list o. svek för att uppnå sina syften, intrigant. Ränkefulla planer. SP 1792, nr 297, s. 2. En begåfvad, men andryg, karakterslös och ränkfull man. Hyltén-Cavallius Lif 214 (1882).
-MAKARE. (ränk- 1819 osv. ränke- 1800) [jfr t. ränkemacher] person som är fallen för ränker, intrigmakare. Calonius Bref 441 (1800). —
-SMIDA, v. smida ränker; i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: ränkfull, intrigant; jfr ränk c. Crusenstolpe Mor. 6: 517 (1844; p. pr.). Jag tror inte att han ränksmider tillsammans med Kardinalen. Johnson DrömRosEld 131 (1949). —
Ssg: ränksmidar- l. ränksmidare-typ. (mera tillf.) om person som är en typisk ränksmidare. Kihlman NordProf. 264 (1930). —
-SMIDERI1004 l. 0104, äv. 3~002. handlingen att smida ränker, förhållandet att man smider ränker; i pl. äv. konkretare: ränker; jfr ränk c. MinnSvNH 3: 359 (1793; konkretare). Partisinnet och ränksmideriet stegrades till sin yttersta höjd. Malmström Hist. 5: 48 (1877). —
-SPEL. [jfr t. ränkespiel] ränksmideri, intrigerande, intrigspel; jfr ränk a. Järta 2: 175 (1846). —
-SPELARE. [jfr t. ränkespieler] (†) ränksmidare, intrigör; jfr ränk a. Dalin Arg. 1: 228 (1733, 1754). Wallenberg (SVS) 1: 203 (1771). —
-SPINNANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som spinner ränker, intrigant; jfr ränk c. BL 6: 320 (1840). —
-SPINNARE. (numera bl. mera tillf.) ränksmidare, intrigör; jfr ränk c. Atterbom Siare 5: 136 (1849). —
-SPÅNAD. [jfr d. rænkespind] (föga br.) ränkspel, intrigerande; jfr ränk c. AQuennerstedt i VL 1903, nr 291, s. 3. Dens. C12 2: 70 (1916).
B (†): RÄNKE-FULL, -MAKARE, se A.
Avledn. (†): RÄNKA, v. (ränckia) om person: listigt o. svekfullt tänka ut (ngt). Messenius Ret. A 2 b (1610). —
RÄNKOT, adj. illistig, intrigant. Ränkot och wahnartigt sinne. VDAkt. 1665, nr 450. Verelius 203 (1681).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content