SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄNSEL rän4sel, sbst.2, r. l. f.; best. ränseln; pl. (†; möjl. att hänföra till en sg.-form ränsla) ränslor (ÅngermDomb.).
Ordformer
(äv. rens-, -ell)
Etymologi
[sv. dial. rännsel, f., äv. ränsla (Lenæus Delsbo 184 (1736, 1764)); jfr nor. dial. rensl, n., löpande, smärtor som flytta sig från ett ställe till ett annat, isl. renzl, rensl, f. l. n., löpande m. m.; till RÄNNA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. RÄNNA, v. 9 c ε: (reumatisk) värk (som hastigt flyttar sig från ett ställe till ett annat), ilning; jfr RÄNN-FLEN, RÄNNING 12. ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. 198. Ränsel (värk i kroppen) försvinner, om man drar tre trådar ur ett klädesplagg och kastar dem på marken. Ullberg Klövsjö 944 (1933).
Anm. Ordet uppträder äv. i följande språkprov: Rensl kallas när Falken slår ner at gripa Fogelen. Verelius 205 (1681). Det anförda står ss. förklaring till isl. renzl. Det är ovisst, om ordet i sv. någonsin varit brukligt i den angivna bet.
Ssg: RÄNSEL-TANDVÄRK~02, äv. ~20. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tandvärk som flyttar sig från den ena tanden till den andra. Väring Vint. 247 (1927).
Spoiler title
Spoiler content