RÄNTA rän3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. räänt, f., remsa, sidläder i sko m. m.; möjl. till stammen i RIMPA (l. till REM, sbst.2)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) remsa, strimma, strimla. Hon ville .. se på den ränta himmel hon skymtade mellan dörrpostens överträ och skogen. Lidman Hjortr. 160 (1955). Därs. 201. jfr: Timmerbyggningen ovanför lagårdsräntan (dvs. ladugårdslängan). Carlsson ÄlvTimm. 6 (1949).
SAOB
