SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄT 4t, sbst.1, r.; best. -en.
Ordformer
(äv. rhät)
Etymologi
[av t. rät, rhät, n., bildat till r(h)ätisch (se RÄTISK) med tanke på formationens förekomst i Rätiska alperna. — Jfr RÄT-LIAS]
geol. benämning på den översta (yngsta) avdelningen av den till triassystemet hörande keupern (i dess germanska utbildning), stundom inräknad i jurasystemet ss. dess understa (äldsta) avdelning; vanl. behandlat ss. egennamn. MinnesskrFysSLd 1878, nr 5, s. 12. I Alperna utgöres Rhät af rent marina bildningar. NF 7: 1460 (1884). Den stenkolsförande formationens äldre afdelning eller Rät .. torde öfvervägande vara af limniskt ursprung. SvGeolU Ca 6: 25 (1915). Hadding Geol. 96 (1954).
Ssgr (geol.): RÄT-BILDNING. konkret, motsv. bildning 4 b α slutet. Flodström Naturförh. 82 (1918).
-LIAS, se d. o. —
-VÄXT, r. l. m. fossil växt anträffad i rät. VetAÅb. 1914, s. 149.
Spoiler title
Spoiler content