publicerad: 1962
RÄTTFÄRDIGHET rät3færdig~he2t, äv. 0400 l. 0302 (rättfä´rdighet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1 b, numera mindre br.) -er (2Saml. 4: 75 (1621), NordT 1885, s. 365).
Ordformer
(recht- 1541. ret- 1525—1561. rett- 1526—1757. rät- 1527—c. 1765. rätt- 1575 osv. -far- 1527. -fär- (-fe-) 1525 osv. -di- 1536. -dig- 1527 osv. -dog- 1531—c. 1540. -dug- 1525—1541)
Etymologi
[fsv. rätfärdhoghet; jfr fd. rethferdiched (d. retfærdighed), mlt. rechtverdicheit, t. rechtfertigkeit; till RÄTTFÄRDIG]
1) motsv. RÄTTFÄRDIG 1: rättrådighet, rättsinnighet, rättskaffenhet; i vissa fall liktydigt med dels: rättvisa, dels: oförvitlighet, ostrafflighet; utom i bibeln o. religiöst spr. numera nästan bl. (i sht i vitter stil) dels om denna egenskap betraktad ss. en norm för mänskligt handlande, dels konkretare, om rättrådigt osv. resp. rättvist l. oförvitligt handlande l. om samhällstillstånd präglat av rättrådighet osv. l., sammanfattande, om allt som är rättrådigt osv. Titt rikes spira är retferdughetennes spira. Ebr. 1: 8 (NT 1526; Bib. 1541: een retwijs spira). Med allo rettferdogheet regerade han sitt rike. OPetri Kr. 55 (c. 1540). Sanning, frid och rättfärdighet må bo i landet. Lag 1734, Stadf. s. 5 (1736). (Guds) förklaring .. at rätfärdigheten var tilfridsstäld genom den erlagda lösepenningen (dvs. Jesu försoningsdöd). Nohrborg 110 (c. 1765). Ingen statsform skänker en ofelbar borgen för rättfärdighetens obetingade herravälde. Hjärne BlSpörsm. 38 (1898, 1903). — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (i bibeln o. religiöst spr.) öva rättfärdighet, förr äv. göra rättfärdighet(en), handla rättrådigt. Then som fructar gudh, och gör retferdughetena han är honom täck. Apg. 10: 35 (NT 1526; Bib. 1917: övar rättfärdighet). SalOrdspr. 21: 3 (öv. 1536: göra retferdigheet).
β) (†) i uttr. vilja veta rättfärdigheten, vilja hålla sig till rättrådighet l. dyl.; skipa rättfärdighet, skipa rättvisa. Haffwe wij for then schwldt tencth tiil, om nogon godh man ther rethfærdughethen wille wetha och oss hwl och tro wara motthe, then wij ther för prior setthia schwlle. G1R 2: 128 (1525). Rättfärdigheet föruthan räncker / Och drögsmål, skipas huario man. Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651, 1668).
γ) rättfärdigheten fordrar l. kräver l. bjuder ngt, hänsyn till vad som är rättrådigt l. rättvist fordrar ngt, rättvisan fordrar ngt. Riksföreståndaren .. kunde .. inte skona .. (denne krigsfånges) lif, hvars död sielfva rättfärdigheten fordrade. Celsius G1 1: 145 (1746). Wigforss Minn. 1: 179 (1950).
δ) (numera i sht skämts. l. vard.) uppfylla (förr äv. fylla) all l. allan (förr äv. alla) rättfärdighet, uppfylla alla (rimliga) krav på rättfärdigt handlande l. rättvisa; äv. allmännare: uppfylla alla sina skyldigheter, göra allt som (rimligen) kan begäras. Så bör thet sigh wara medh oss, ath wij vpfylle alla rettferdugheet. Mat. 3: 15 (NT 1526). Katten fick en spark och sonen en risbastu, så att nog blef allan rättfärdighet i den vägen fylld. Blanche Bild. 4: 205 (1865). Gustaf-Janson ÖvOnd. 50 (1957). jfr (†): I sådant fall är ju all rättfärdighet skedd. Samtiden 1874, s. 169.
b) (numera föga br.) om enskild handling l. egenskap o. d. som vittnar om l. är uttryck för rättrådighet. Alle våra Rettfärdigheter äro såsom et orent kläde: Men af Gudz Nådh är jag thet jag är. JBureus (1621) i 2Saml. 4: 75. Gudh tilräknar osz Troon såsom een Rättfärdigheet. Schroderus Os. III. 1: 255 (1635). Jesu förtienster, rättigheter til lif, rättfärdigheter etc. äro mina, men mina synder, min skam, olydna och siukdomar äro hans, therföre är jag fri- och saliggiord. SRosén (1744) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 81. De uppträdandes känslor, tycken, rättfärdigheter och orättfärdigheter. NordT 1885, s. 365.
c) (i bibeln o. religiöst spr.) motsv. RÄTTFÄRDIG 1 b, om egenskap hos Gud. (I evangelium) wardher gudz retferdugheet oppenbar aff troo vthi troo. Rom. 1: 17 (NT 1526). Aulén AllmTron 128 (1923).
d) (i bibeln o. religiöst spr.) motsv. RÄTTFÄRDIG 1 e: tillstånd av syndfrihet o. gemenskap med (”barnaskap hos”) Gud (varav en människa blir delaktig gm rättfärdiggörelse; se d. o. 2); ngn gg äv. i utvidgad anv., om ngn som skänker rättfärdighet (i ovan angivna bemärkelse). Hedningana .. hafua fåt retferdugheten, then retferdughetena (menar iach) som aff trona kommer. Rom. 9: 30 (NT 1526). Att anamma syndernars förlåtelse, thet är anamma rettfärdigheetena. KOF 1: 187 (1575). Han (dvs. Jesus) fullgjorde / Hvad vi borde, / Och blef vår rättfärdighet. Ps. 1819, 106: 2; jfr Ps. 1937, 106: 2. Rättfärdigheten själf i mitt innersta väsen .. är viljans oupplösliga fasthållande vid Gud. Beskow Pred. 218 (1901).
2) motsv. RÄTTFÄRDIG 2: egenskapen l. förhållandet att vara rättfärdig; stundom liktydigt med: försvarlighet, rättvisa, rimlighet. Besvärje han sin saks rättfärdighet. Hagberg Shaksp. 3: 14 (1848). Rättfärdighet i en allmännare betydelse är den egenskapen hos någon sak, att den är rätt, är såsom sig bör. Rudin 1Evigh. 1: 302 (1870, 1878).
Ssgr (till 1, i sht i vitter l. högre stil): RÄTTFÄRDIGHETS-BEGÄR. (tillf.) jfr -lidelse. Böök i 3SAH LIV. 2: 219 (1943). —
-GÄRNING. gärning som präglas av l. vittnar om rättfärdighet. Swedberg SabbRo 1517 (1688, 1712: en stor rettferdighets gerning); möjl. icke ssg. Beskow Enhet 111 (1901, 1916). —
-KAMP, r. l. m. kamp för vad som är rättfärdigt l. rätt l. rättvist, särsk. för att skapa en rättvis samhällsordning. Fogelqvist (1904) i 3SAH LII. 1: 53. Den s. k. rättfärdighetskamp, som går fram med hat och våld för att skapa ett nytt och bättre samhälle. Beskow FaderVår 16 (1919). —
-KLÄDNAD. [jfr Psalt. 132: 9 (1541: klädha sigh medh rettferdigheet) o. kläda I 4 a δ] (i religiöst spr.) om rättfärdigheten uppfattad ss. l. liknad vid en klädnad; jfr -klädning, -skrud. Schartau Pred. 606 (1821). Rundgren Minn. 2: 57 (1873, 1883). —
(1 d) -LAG, r. l. f. l. m. (i sht i bibeln) om så beskaffad lag att den som följer den blir rättfärdig. Israel, som for efter en rättfärdighetslag, (har) icke .. kommit till någon sådan lag. Rom. 9: 31 (Bib. 1917). —
-LIDELSE. lidelse för rättfärdigheten l. för att handla rätt l. rättvist. KJohanson (1917) hos Bremer Brev 3: 537. —
-LÄNGTAN. längtan efter (tillstånd präglat av) rättfärdighet; jfr -lidelse. Söderblom StundVäxl. 1: 22 (1899, 1909). —
(1 d) -PROSELYTER, pl. rel.-hist. rättfärdighetens proselyter (se proselyt 3). Bælter JesuH 5: 885 (1759). —
-RIKE. om rike som är präglat av rättfärdighet l. i vilket rättfärdighet råder. Rydberg Dikt. 2: 101 (1891). —
-SKRUD. (i religiöst spr.) jfr -klädnad. SionSång. 2: 71 (1745). Han själv oss ikläder / Rättfärdighetsskrud, / Den Kristus förvärvat. / Halleluja! NPs. 1921, 549: 2. —
-VAPEN. (i sht i bibeln) om vapen (som användes) i rättfärdighetens tjänst l. dyl. Rom. 6: 13 (Bib. 1917; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content