SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÖCKLA, v.
Etymologi
[sv. dial. röckla, göra små ryck, stå ostadigt, krångla, bråka; avledn. av RYCKA, v.1]
(†) krångla l. bråka? (Den stridiga torparhustruns) arghet, att hon icke skulle Få sittja på torpet (under prästgården) att (dvs. och) röckla som nederrödt var. VDAkt. 1731, nr 611.
Spoiler title
Spoiler content