RÖPA rø3pa2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. röpa; möjl. besläktat med nor. dial. ripel, repel, lång stake, lång mager man, nor. dial. ræpa, smal stam, o. samhörigt med REPA, sbst.1, REPA, v.2 II o. RIPA, sbst.3]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lång mager kvinna. Då fick hon syn på ett fruntimmer som just stod på spången. .. En lång smal röpa med grön klänning, vita fötter och vita, runda armar. EMalmquist i Vi 1951, nr 20, s. 6.
