publicerad: 1962
RÖRA rö3ra2 l. rœ3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) redskap använt att röra om med, omrörare. Deleen (1807; under pooler; om redskap använt vid garvning). MeddSlöjdF 1893, s. 108. Till varje vällekittel (för kokning av levertran) hörde en röra och två stora öser. En röra var en kopparplatta på ungefär ett och ett halvt kvarter i fyrkant med hål att sätta en stor stake i. Hasslöf SvVästkustf. 383 (i handl. fr. 1928). — jfr STRÖMMINGS-RÖRA.
Spoiler title
Spoiler content